Ett glas portvin, en cigarr samt lite träig FRA-läsning. Ingen dum eftermiddag direkt, särskilt då man sparkade igång en till blogg, en lite mer allmänt inriktad sida helt enkelt.

Åsså var det dags igen; en liten nyhetsrunda efter en tids tystnad. Kan det vara den annalkande semestern? Kan det vara lathet? Ingen vet…

• Gränsen är sedan länge passerad för den utslitna “Har du [pengar] över så kan du…”, nu kan vi kort konstatera att whiskytillverkaren Bowmore har en 42-årig skönhet till salu för 4500 USD. Enligt Luxist.com har man fått ut 827 flaskor från denna batch.
• Ytterligare intressant läsning från cigarravdelningen på About.com - recensioner av ett gäng billiga cigarrsnoppare. Förvisso lite korthugget men ger en duglig insikt för den som är lite fundersam på de olika varianterna som finns där ute.
• Det är alltid lika intressant att läsa intervjuer med tillverkare av cigarrer. Denna gången är det Cigar Weekly som tagit sig en pratstund med Jose Blanco, mannen bakom La Aurora. Diskussionen rör både flyttning av tillverkning samt frågor kring framtida produkter.
• Förutom Bowmore har tillverkaren Ardbeg släppt en rejäl sak för den samlande whiskyentusiasten - the Ardbeg Double Barrel. Två stycken flaskor från två olika tunnor, satta 1974, presenteras i en vacker vapenväska i läder. En hel drös med tillbehör följer också med (dryckeskoppar i sterlingsilver, handblåsta glasflaskor och så vidare). 250 stycken väskor finns att köpa till en kostnad av dryga 23 000 USD.
• Endast i den politiska världen: Londons borgmästare, Boris Johnson, har hamnat i blåsväder över ett cigarretui. Den pikanta detaljen är att cigarretuiet har tillhört Tariq Aziz, det plockades upp från dennes villa av Johnson, som 2003 jobbade som reporter i Irak. Naturligtvis är pajkastningen i full gång, med brösttoner om hyckleri eftersom Johnson har pratat om nolltolerans mot brott och det är ett brott att besitta egendom av kulturell art från Irak. Oh pish-posh!

Var ett tag sen vi hade lite musik här på Terroir, så här följer lite musikalisk spis igen.

Esbjörn Svenssons Trio - Serenade for the Renegade Live

Okänd internetsångare - There, I Said It Again! [imponerande Vaughn Monroe-tolkning av en glad amatör]

Definition av en bra dag: cigarrer och sprithaltiga drycker som levereras till jobbet. Får se till att det inte blir en vana, smugglingsklockor ringer säkert snart hos säkerhetsavdelningen.

Nå, det alldeles perfekta paketet innehöll följande (från vänster till höger):

• Hoyo Epicure Nº2
• Romeo y Julieta Short Churchill
• Por Larrañaga Petit Coronas
• Vegas Robaina Famosos
• Tillagt: Don Gabriel Robusto Cuban Cigars Style
• Trinidad Coloniales
• Cuaba Exclusivos
• Bolivar Gold Medal
• Romeo y Julieta Churchill
• Partagas Lucitanias
• Trinidad Fundadores

Som ni ser finns det mycket nytt, således finns det därmed också skäl att återkomma med ett gäng nya recensioner. Pip-pip!

Edit: Påpekat att bilden inte matchade listan. Mycket riktigt, på grund av “klipp å klistra”-fel så missades det faktum att två stycken DG robustos lagts med i lådan. Något som naturligtvis var väldans charmigt…

Så där i efterhand skulle man kunna tro att jag varit lat, lite väl tillfreds med att ha prånglat upp två stycken recensioner på raken. Må så vara, dock har det även varit lite att göra i det verkliga, icke-bon vivant som tyvärr råder där ute. Men men, nu är bloggen återigen på banan, FRA-diskussioner till trots.

• Även om man inte är en användare av deras produkter tror jag få cigarrentusiaster inte hört talas om Xikar Inc. Företaget ligger bakom en rad av välbyggda cigarrsnoppare och andra tillbehör inom detta område. Cigar Advisor har sett till att få sig en intervju med företagets VD, Kurt van Keppel.
• Säg den cigarrtillverkare som inte har en Churchill-cigarr av något slag i sitt sortiment. Nu är det Davidoffs tur; The Churchill Millenium Blend. Cigarren ska tydligen komma med en kraftig smak (”full flavor”) och med ett mörkare täckblad än normalt. Tobaken i cigarren kommer från Dominikanska Republiken, Peru, Nicaragua och Ecuador.
• En ny single malt är alltid värd att fira, så och denna gång. Hälsa The Singleton välkommen. Whiskyn kommer från destilleriet Glendullan i Speyside-regionen. Smaken ska gå åt toffee, kryddor och rostade nötter, något som definitivt kan gå bra med sommarmånaderna. Blir något att hålla ögonen på…
• CAO brukar ha en förmåga att få ut någon eller några nya cigarrer om året, nu är det dags igen. Denna gång heter cigarren Lx2 (Ligero x 2, det vill säga toppbladen från plantan) och enligt utsago ska den vara en cigarr med en påtaglig styrka men samtidigt en behaglig sötma. Cigarren kommer i tre storlekar; Rob (5 x 48), Toro (6 x 50) samt torpedo-formade Beli (6 1/2 x 52) med ett pris på mellan 6-8 USD.
• Internationell pinsamhet; vid ett statsbesök i Polen nyligen hade president Sarkozy med sig en flaska av excellent cognac (Domaine Fontaine de la Pouyade, in Bassac, 1713 vintage, [källa: cognac world])… Problemet? Ägaren till cognacshuset dömdes 2006 för att ha:

misled clients of the company about the origin and the important qualities and the composition of the cognac

• I år la jag inte ner riktigt samma tid på att bevaka releasen av Grönstedts Nattional-cognac som förra året. För den som känner sig manad så kan det vara intressant att veta att den inte är slut i Sverige än, och ska man tro V&S är det återigen en höjdarcognac som står att finna. För den som undrar hur förra årets cognac var rekommenderas Terroirs egna recension.
• Trots att det kan vara svårt att tro det kanske det finns folk där ute som inte nöjer sig med en humidor i dess klassiska utförande (Zino plexiglasägare, I’m looking at you!). Kanske följande lösning locka; en humidor som gjorts om för att likna ryggarna på ett antal böcker. Svart läder täcker skapelsen som kommer komplett med en hygrometer. Bara att punga ut med de 2 000 USD som krävs för att få lite lånad fägring till Billybokhyllorna där hemma.

Jag säger som jag brukar säga i dessa lägen; denna gång ska jag skärpa mig. På återseende!

En olycka kommer sällan ensam; knappt hade jag hunnit röka upp min Cohiba förrän ytterligare en ursäkt för att fira dök upp (påskrivning för nya jobbet) och denna gång visste jag precis vilken cigarr som skulle få brinna upp: en madurovariant av A. Fuente Canone.

Cigarr: Arturo Fuente Canone maduro (8.5 x 52)

Familjen Fuentes cigarrer är förhållandevis vida omtalade, då främst den beryktade “Opus X”-varianten som kan betinga hårresande priser ute på nätet. Canone-varianten är dock klart mer normalt prissatt, mellan 6-7 dollar går den att hitta för i single-variant. Den skarpögde kanske redan har noterat att cigarren är åt det långa hållet, den gör således sig förtjänt av namnet. Längden var så pass att jag var tvungen att lägga cigarren på tvären för att överhuvud taget få plats med den i humidoren.

Fuente-cigarrerna tillverkas i Dominikanska Republiken, just denna variant kommer med ett Connecticut shade-täckblad utav madurosort samt innanmäte från Dominikanska Republiken. Cigarren är välbyggd och riktigt snygg med sin röda gördel med guld relief och gnistrande täckblad. Just täckbladet var förhållandevis slätt men drog man fingrarna över det så kunde man definitivt ana en viss strävhet i det.

Doften från den otända cigarren är väldigt subtil, förutom den sedvanliga trä- och lädertonen är det inte några andra dofter eller toner som sticker ut. Cigarren tänds väldigt enkelt och redan från början är det en mjuk och krämig rök som serveras en tillsammans med ett utmärkt drag. I början av sessionen är det nötighet tillsammans med gräs som dominerar smakfronten. Röken är något så när söt och lite gräddig, med en vaniljton och mild struktur. Efter en stund märker jag att cigarren har börjat brinna lite snett men efter bara några minuter har dett korrigerats av sig självt. Imponerande.

Den andra tredjedelen bjuder på en lite mer ombytlig cigarr. Från gräs/nötighet kommer en ton av anis in, en fin brytning mot framför allt grästonen. En stund efter detta börjar en smak av choklad att göra sig påmind, tillsammans med vaniljtonen blir det nästan lite utav en toffee-smak och smörighet som sprider sig. Samtidigt så ökar kryddigheten och röken får en mineralton med dragning åt kalk. Kryddigheten ökar allt eftersom och gör att chokladtonen mixas upp något som närmast kan beskrivas som en brödig smak. På slutet av cigarren vandrar smaken över åt ett något beskare håll där den brödiga tonen ackompanjeras av mynta och läder samtidigt som choklad och även rostat kaffe finns med.

Notera att dessa smakupplevelser utspelade sig under dryga 160 minuters rökning, synd att säga men det var nästan så man blev lite trött i gommen på sluttampen. Dock är det ett mycket gott betyg åt cigarren att den dels var förnöjsam under hela rökstunden, men också att den brann så bra och rakt under hela tiden.

Fuente Canone är en cigarr som ber om att rökas upp vid festliga tillfällen då man ska ha något rejält att fira och där tiden finns. Jag har sett uppgifter om folk på nätet som behövt spendera “säkert en och en halv timme” med cigarren… och jag får det inte att gå ihop. Hade jag rökt denna pjäs snabbare hade det slutat vara ett nöje och övergått till en avverkning.

Återigen var det en rhum agricole som jag tyckte passade bäst till cigarren, återigen misstänker jag att det är grästonerna som gifter sig mer än väl med varandra. Kanske kan vara ett tips framöver för den hugade spekulanten.

11 april var det senaste datumet för en recensionspostning ser jag, inte ett alltför bra tecken… Men istället för att hänga läpp för detta kastar jag in mig på en av de två recensioner jag har liggande. Skälet till detta utsvävande (och bristen på uppdateringar) är att ett nytt jobb har säkrats och det är ju alltid värt att fira, n’est-pas?

Cigarr: Cohiba Secretos Maduro 5 (4.3 x 40)

En av de större nyheterna för 2007 var det faktum att Cohiba gick om Montecristo i frågan om flest sålda cigarrer, mycket tack vare det faktum att man släppt maduro-cigarrer till försäljning. Secreto-varianten är den mindre varianten som finns tillgänglig, en petit corona i sin storlek.

Så fort cigarren plockas upp känner man igen det klassiska svartvita Cohiba-mönstret på gördeln, dock finns ett tillägg på maduroserien - ett svart band längst ned, med texten “maduro” i guld i relief. Snyggt och sobert, minst sagt. Cigarren är, som vanligt med Cohiba, välbyggd men med den där lätt handgjorda “looken” (något knotig). Vid lätt tryck går den ihop och svarar bra utan att något bryts. Doften från tobaken är inte alltför framfusigt, här handlar det om sedvanliga lädertoner men med en förvånansvärt tydlig antydan av vanilj.

Tänd ger cigarren rejält med krämig rök från första, perfekta draget. Röken är len mot gommen, nötter och peppar framträder främst men ackompanjeras ganska snart av en vaniljton och trä. Efter ett tag tar en något sträv ton av mörk choklad över, en ton som mjukas upp fram mot sista biten på cigarrens första tredjedel.

Chokladtonerna fortsätter på andra tredjedelen, nu uppblandad med en toffeesmak (vaniljen som bryter in?). Samtidigt kan man ana att en kryddighet kommer in i smaken, det närmsta jag kommer i fråga om att identifera denna ton är att säga att den fick mig att tänka på thai-mat. Viss curryanstrykning tillsammans med gräs. Dock är det bara en antydan som ganska snart äts upp av en riktigt påtaglig chokladton på slutet av denna del.

Sista biten på cigarren fortsätter med choklad tillsammans med kryddor och trä. När cigarren närmar sig fingertopparna har en period av brödighet och läder blandats in i chokladen på ett föredömligt sätt. När dryga en och en halv centimeter av cigarren, efter dryga 90 minuter, återstår läggs den i askfatet lite motvilligt.

Dryck: Quinta do Crasto Late Bottle Vintage 2000 (port)

En halvflaska av denna dryck hade stått oöppnad på tok för länge hemma. ‘Vad bättre än då korka upp den till en Cohiba?’ tänkte jag och gick vidare med mitt värv. Som syns i överskriften är porten en Late Bottle Vintage (2000) från Douro-distriktet.

Upphällt i glaset är portvinet mörkrött med en dragning åt en viss tegelton. Som med så många andra LBVer är det knappt att ljuset orkar genom vätskan när man håller upp den mot ljuset. Doften från vinet är kraftig sötma och med vanilj, björnbär, toffee, plommon och svarta vinbär. Det är rejält mustigt samtidigt som det inte blir för tungt att insupa.

En första provsmakning är lite förvirrande då smakerna inte riktigt ger sig till känna till en början utan det som slår en är en kraftig sötma som ackompanjeras av en behaglig syrlighet. Efter en stunds funderande tycker jag att det står klart att den vanliga russin/katrinplommontonen återfinns i smaken. Syrligheten tycker jag får sin förklaring då en viss anstrykning av körsbär förekommer, något som också skulle förklara en avslutande strävhet på vinet.

Som en liten påminnelse tog jag med ett glas av Clément rhum vieux, eftersom jag hade en svag aning om att den skulle gå riktigt bra gentemot Cohiban. Denna aning visade sig stämma riktigt bra; medan portvinet gjorde ett passabelt jobb gentemot cigarren såg romen till att blanda sig väl med cigarrens sötma och något gräsiga ton.

Slutsatsen är att cigarren är en riktig fullträff, både om man ser till smakerna och till priset (dryga 65 SEK i EU-land). Har upptäckt att en rhum agricole till just Cohiba-cigarrerna gör sig riktigt bra, klart bättre än till andra cigarrer, så har ni möjligheten att testa kan detta verkligen rekommenderas. Efter denna upplevelse kan jag garantera att fler Secretos Maduro 5 kommer återfinnas i min humidor.

Tillbaka på rummet efter en stilla stund med en Montecristo 1, ett glas 8-årig rom samt en god bok. Kvällen hade varit riktigt bra om det inte hade varit för en kall avslutning vilket gör detta skrivande till en övning i rättstavning…

• Vad gör inte amerikaner för att få röka äkta, kubanska cigarrer? Tja, det enda, lagliga sättet är att röka cigarrer rullade av tobak som har sitt ursprung från pre-embargotiden. En sådan cigarr är Vuelta Abajo-cigarrer, en cigarr som härstammar från Dominikanska Republiken. Förutom den kubanska tobaken ingår vintageblad från Dominikanska Republiken (8-årig) samt ett Brasilianskt täckblad (maduro om man ska tolka recensionen. För fem dollar per cigarr är det inte alltför tungt prissatt… samtidigt kan man ju flina lite åt detta vi i Europa, helt lagligt, kan köpa äkta vara.
• Detta är något som passerat under radarn; ett nytt destilleri för whisky är på gång. En svensk sådan, till på köpet. Enligt The Scotch Blog hör destilleriet hemma på ön Ven, mitt mellan Sverige och Danmark. Till en början verkar det som om man kommer att skeppa råvaror mellan Skottland och Sverige, man får anta att man siktar på ett “självförsörjande” destilleri i framtiden.
• De glada som var på plats när Bruichladdich-destilleriet åter öppnade sina portar 2001 kunde köpa en limiterad flaska med texten “I was there” på för dryga 450 kronor. Idag ska denna flaska, enligt Fortune Magazine (via Ladieblog) vara värd i runda slängar 8400 kronor. Schyst investering…
• Enligt Cigar Aficionado jobbar Rocky Patel på en liten omgång säsongscigarrer, Rocky Patel Summer Blend. Cigarren består av en Nicaraguansk inlaga, täckblad från Ecuador utav Sumatratyp samt omblad från Kamerun. Karaktären på smaken sägs vara medium till fyllig med peppriga toner; “It just has enough spice… with almost some sweet undertones to it.”

Det var dagens genomgång. För den som känner sig cigarrsugen i Lkpg-området kommer jag försöka att ta mig en cigarr vid Scandic City om vädret tillåter framöver. Den som vill göra det till en herf är hjärtligt välkommen.

Ingen fara, jag har inte slocknat utav överdosering av tysk underhållningsmusik. Det har helt enkelt varit mycket att göra vid sidan av… Men, ingen idé att gråta över spilld cognac. Bara att ta nya tag och titta på nyhetsfronten. Onwards, christian soldiers!

• Känns som om man skriver om nya, dyra editioner var och varannan dag här. Nu senast är det Highland Park som lanserar en 40-årig single malt. Smaken sägs vara åt toffee, mörk choklad, apelsin och ljungtorv, vilket inte direkt låter mindre intressant. Kanske kan priset på £899 minska detta intresse något?
• Är det inte så att man saknar cigarrer på över 3 meter hemma? Jose Castelar på Kuba jobbar på att få till en rekordcigarr, tanken var att nå 65 fot (strax under 20 meter) på ett visst antal dagar. Dock ser det ut som om han försöker nå trettio meter enligt den här artikeln. Att nå världsrekordet är dock avlägset då det sattes förra året i Dominikanska Republiken med en 135 fot (dryga 41 meter) lång cigarr.
• CigarCyclopedia har ett intressant läsarbrev där frågan om export av kubansk tobak diskuteras. Läsvärt och insatt som alltid.
• En whisky att hålla ögonen på? Ladie Blog pratar i korta ordalag om en mycket ung whisky (2002) som nu tappats på flaska och som fått godkännande av master distiller Jim McEwan. Vad som gör whiskyn extra intressant är det faktum att den är marknadens… mest torvrökta antar jag. Den beskrivs i postningen som “… the world’s most heavily peated whisky” i alla fall.

Kort och koncist, förhoppningsvis blir det inte samma väntan på nästa postning.

Med tre sett och en total speltid på dryga två timmar rådde det ingen brist på partykänsla i Linköping i veckan. Helmut Jederknüller mit seinem Super Stereo à Gogo Orchester erbjud både gamla, välkända hits men även nya arrangemang som mottogs med folkets jubel. Kanske var kvällens höjdpunkt orkesterns tolkning av The Third Man-temat, naturligtvis titulerad Der Dritte Man. Dock är det svårt att plocka ut en favorit i raden av hits som serverades.

För den som är nyfiken på tillställningen återfinns några kort här nedan. Spelningen filmades, vi får se om det kan dyka upp något material framöver. Får återkomma i den frågan…

Sen var det ju illa tvunget att få tag på en skiva från ensamblen, och vad passar bättre då än att få skaka hand med mannen himself?

Foto: Albin Gustavsson, Albin Consulting

Tillägg: för den nyfikne följer här setlistan över de tre seten.

Set 1
—–
1. The girls from Paramaribo
2. Tijuana Taxi
3. Viva España
4. Brasilia
5. Happy Music
6. Der Dritte Man
7. Wo ist die liebe
8. The ballad of John and Yoko
Time: 27:59

Set 2
—–
1. Music to watch girls by
2. Music to drive by
3. A Taste of honey
4. Greensleeves
5. Happy Carmen
6. Anitras Tanz
7. Brasil
Time: 30:56

Set 3
—–
1. Swinging Safari
2. Safari Trumpet
3. Tico Tico
4. Amerika
5. Warpaint
6. Ra-ta-ta/Ein knallrotes gummiboot
7. It is such a good night
8. Musical moments
9. Mexican hat dance
10. Borriquito
11. Tijuanita
12. A banda

Extranummer:

13. Olympic trumpets
14. Der Dritte Man (repris)
Time: 56:01

Högtrycket består över vår-Sverige och då är det inte utan att bröstkorgen expanderar lite för att få plats med dofterna som hör därtill. Snart, snart kommer jag att pröva på om sandstranden utanför Scandic City kan lämpa sig för herf. Får nog skäl att återkomma i detta ämne framöver. Men nu mot nyheterna:

• Jag har skrivit tidigare om det här med folkhälsa och tobak, här har jag en förhållandevis positiv inställning till de tvångsåtgärder som vidtagits (rökfritt på krogen). Men i takt med att dessa landvinningar har avverkats kan man inte lugna ner sig utan börjar titta mot mer och mer tvingande lösningar. Senaste budet är från Ontario där man tvingar handlare att dölja det faktum att man handlar med tobaksvaror. Visst, du kan få visa upp dina varor (om du är licensierad handlare) men då får inte kunden hantera varan innan den är såld. Cigar Aficionado skriver:

Walk-in humidors will need to have frosted glass, so as to obscure the view from the outside. Registered tobacconists need not frost their walk-in humidor walls, and customers may walk inside their humidors, but they won’t be allowed to physically handle a cigar before buying one.

The law also forbids promotional signs, illuminated panels, three-dimensional exhibits or decorative backdrops that reflect any brand of tobacco.

• Någon gillar Higland Park inom flygindustrin ser det ut som. 186 flaskor av 32-årig Highland Park har försvunnit på väg till en amerikansk handlare i Los Angeles. Total kostnad för flaskorna är 240 000 USD.
• Från världen där musik och sprit möts (som de så ofta gör) kommer nyheten om att den absinth som Marilyn Manson tog fram (titulerad, naturligtvis, som “Mansinthe”) har vunnit guldmedalj i San Fransisco World Spirit Competition. Dryckens hemsida, för den hugade spekulanten, återfinns på denna plats.
• Och om Manson kan så kan även hans gamla flamma, burlesque-ikonen Dita von Teese också. Nyligen meddelades det att fröken von Teese blivit talesperson för Cointreau. Detta firades naturligtvis med en show samt en ny drink med Cointreau, äpplejuice, violsirap samt saften från citron.
• Keepers of the Flame har ännu en lagringsrapport för den som undrat över denna, något mystiska, aktivitet. Denna gång är det en Padilla en Cedro Robusto som man testat dels som “färsk” (direkt från butik), sen efter några månader och, slutligen, efter dryga två år. Resultatet är imponerande:

And now, after two years, this robusto is completely transformed. While still mild, it has grown far more complex and subtly sophisticated than I thought possible.

• Slutligen: glöm nu inte konserten imorgon torsdag 24/4. Klockan 20.00 spelar Helmut Jederknüller mit seinem Super Stereo à gogo Orchester (hemsida) på restaurang L’Orient i Linköping. Klart värt ett besök tycker jag.

Och därmed, mina damer och herrar, har Terroir passerat 200 inlägg sen starten. Detta kommer att firas, men för att ha något att bjuda på får jag slänga fram lite lagom passande musik, en fanfar från Mosebacke…

Sen var det ett tag sen vi hade lite entertainers här på Terroir, så här har vi Sammie Davies Jr som gör en rad riktigt bra imitationer.