Lön för mödan kallas det, utbytet av tjänster mot varor eller andra tjänster (ibland av monetärt värde). Det var precis lön för mödan som sattes i min hand i lördags. Efter en turboflytt från Brålandagatan, i närheten av Roberts Tobak (rekommenderas), till… Ja, var det nu var i Stockholm var svågern vänlig nog att belöna en hårt slitande yngling (lidandes av sviterna från In Flames-konserten) med tre stycken Bohemian Blacks.

Cigarr: Victor Sinclair Bohemian Black (oscuro, 5×52)

Victor Sinclair - bohemian black

När man betraktar en Bohemian så vet man inte om den är ett visuellt fyrverkeri eller en olycka i Victor Sinclairs fabrik. Foten är ”slarvig”, det sticker ut lite tobaksblad, cigarren har ett visst knotigt utseende och det hela krönts i den andra änden av en ”rat-tail” knut. Färgen, mattsvart, gör att cigarren ser ut att ha varit begraven under jord och först nyligen sett dagens ljus, något som inte kanske är långt ifrån sanningen. Bohemianserien består av ligerotobak från Brasilien, Dominikanska republiken och Nicaragua med täckblad från Brasilien, allt åldrat fem år innan tillverkning. Cigarrerna får sen mogna ytterligare sex månader innan utskeppning.

Efter vederbörlig tändningsritual var första draget både överraskande och behagligt. Röken besitter en påtaglig sötma, en behaglig rundhet som inte förtar (eller övertar) de andra smakerna som följer. Absolut största tonen är av choklad med en antydan av kaffe, därefter kommer en nötig ton som rundas av med trä och läder. Det är mycket smak och därför vinner nog cigarren på att rökas under längre tid, man blir ofta sittande och smakar röken innan nästa drag på cigarren. Och apropå drag; draget var behagligt, inget forcerat eller för lätt, det var precis ”lagom” för varje munfull. Askan som bildades var marmorerad med en dragning åt mellan/mörkgrå, ett faktum som gör att man undrar över om täckbladen är färgade eller inte (efter ett kort test: visst är de färgade, ett fuktat finger blev mörkrött efter ha dragit över täckbladet).

Bohemian Black är en behaglig upplevelse i dryga 45 minuter. Cigarren dog både smakmässigt och glödmässigt med dryga 3.5 centimeter kvar men det var också rätt lagom. Med den behagliga choklad/nöt-tonen är den ett bra komplement till kaffet eller varför inte lagom till eftermiddagsfikat?

(Cigarren har förvarats i 67% luftfuktighet utan cellofan)

Portvin: Churchill Late Bottel Vintage (1999)

Churchill Late Bottle VintageEfter att ha testat både Grådask och Smith Woodhouse (10 Year Tawny) var det dags för Churchill Vintage av årgång 1999. Kostnaden är inte mycket mer än en Grådask, så det var intressant att jämföra hur denna stod sig. Första upptäckten var momentan, efter att plasthättan var avlägsnad från flaskhalsen insåg jag att det var en vanlig kork i flaskan, ingen plastände här inte. Således är det en flaska som får förvaras med en korkbit som sticker upp, härlig ”gammaldags” syn.

Vid upphällning är vinet som flytande siden. Det är mörkt, det är kompakt och det är med kraftigt röda och blå toner som man kan ana andra sidan glaset. Doften är frisk och lite syrlig, det är röda bär med inslag av blåbär och en antydan av lite fat bakom. När vinet träffar gommen är det en påtaglig strävhet (jämfört med tidigare nämnda portviner), hela vinet upplevs som väldigt ungdomligt. Utöver strävheten är det smaken, en rejäl sötma som avslöjar russin, lite blåbär och röda bär i stora mängder. Eftersmaken är inte alltför lång utan försvinner ganska omgående, kanske inte så förvånande med den tidigare nämnda ”ungdomligheten”.

Portvinet var inte riktigt optimalt till Bohemian-cigarren, choklad- och nöttonen tog över omgående i munnen. Däremot kan Churchill Late Vintage vara riktigt bra tillsammans med en Macanudo Hyde Park (maduro) till exempel, får återkomma med ett utlåtande senare i denna fråga. Close shave, but nog cigar som det gamla, utrikiska ordstävet lyder, bättre dessertvin än digestif. Enligt personlig preferens så tycker jag att Grådask står sig väldigt bra mot denna port.