Man måste ha tid och man måste ha tillfälle. En cigarr som andas brinntid på över timmen tar man inte och tänder upp hur lättvindligt som helst. Har dock haft ögonen på den ett bra tag, i stort sett sen jag avverkat de mindre exemplaren i CAOs conmemorativo-låda (sampler, 7 sorter). Nu var det alltså dags och läget kunde inte vara bättre; stjärnklart och vindstilla. Kandelaber tändes, cigarren skars upp och en liten kupa med Martell häldes upp. CAO, visa vad du går för…

Cigarr: CAO Gold Label Corona Gorda (6 1/2 x 50)

cao_gold.jpg

CAOs gold label ligger väldigt bekvämt, och tungt, i handen. Med ett ringmått på 50 är den ordentligt tilltagen men inte för mastig, som jag upplevde CAOs Italia Ciao. Välbygd är den också, som alltid med CAOs cigarrer, inte mjuk eller ”ihålig” någonstans utan svarade bra på försiktigt klämmande fingrar. Färgen på täckbladen är utav coloradotyp (från Ecuador medan fyllnaden kommer från Nicaragua), utan någon påtaglig ådring eller annat utåtstående särdrag.

Cigarr på Älholmen   Aska på Älholmen

Gordan tändes väldigt lätt och brann bra utan uppmuntran från handbrännaren. Direkt vid tändning uppfattade jag röken som mjuk och välsmakande, en antydan till sötma, grädde/vanilj och nötighet. Efter dryga 1/3 har nötigheten tagit ett fastare grepp och har ackompanjerats av en mild läderton, vanilj finns fortfarande kvar men ligger nu i bakgrunden. Efter halva cigarren är upprökt börjar man märka av ett visst nikotintryck tillsammans med att röken antog, återigen, en gräddighet och, här var jag inte säker om cognacen spökade, en viss fruktighet. Först när man närmar sig fyra centimeter kvar av cigarren börjar röken anta en viss skarphet och värmen dyker upp, dock inte helt obehaglig för nu blir det en påtaglig smak av trä och läder.

När cigarren slutligen får slockna är jag fortfarande lite fundersam över vilka smaker jag egentligen upplevt, det tog hela cigarren för att komma underfund med de mest uppenbara. Cigarrens konstruktion speglades i askpelaren som skapades i början, gott och väl 1/3 av cigarrens längd förblev aska innan den ramlade av (påpassligt nog efter kort tagits). Mellangrå med inslag av mörkare partier gjorde den till ett vackert kompliment till cigarren.

Med tanke på smakens komplexitet, brinntid (klockade in på 1:20, och då gick det hyfsat snabbt) och nikotininnehållet bör man ha god tid på sig när en Gorda ska tändas.

(Cigarren har förvarats i 65% luftfuktighet utan cellofan)

Cognac: Martell Noblige

Martell NobligeInte en kännare av Martell, mer utav en Grönstedts-connaisseur själv, ledde till att jag passade på att införskaffa denna Noblige för några år sen. Vad jag kunnat läsa mig till så var Noblige ett resultat av att försöka göra en cognac som passade även de som inte dricker cognac (vilken kanske är en paradox i sig), det vill säga att anpassa sig till den yngre, kapitalstinna publiken (Courvasier någon?). Nåväl, cognacen kommer en proper och snygg (samt tung, blev nog lite kvällens tema) flaska med avfasad front.

Dryckens färg är mörkt bärnstensfärgad och ska man tro Pernod Ricards hemsida så är genomsnittsåldern 18 år (vilket inte betyder ett smack, frågan är hur gammal yngsta beståndsdelen är), vilket föranleder en att tro lite färghjälp från sockerkulör. Hur som, med näsan kupan är det en öppen och inbjudande doft som man upplever. Tydliga drag av torkad frukt, fat och, i bakgrunden, lite choklad. Inte helt olik Grönstedts V.O. men lite mer anonym skulle jag vilja påstå. När väl drycken träffar gommen består den torkade frukten och fattonerna, nu tillsammans med en viss knäckighet och en subtil antydan till parfym/blommor. Cognacens lätthet och blomkaraktär samt rödtoning kommer från det faktum att man lagrar sin cognac på Tronçais-ekfat, till skillnad från många andra tillverkare som lagrar på Limousine-ekfat.

I slutänden är Noblige en behaglig upplevelse, men det är också allt; behagligt. Det är inga stordåd som uträttas i näsa eller gom, det är väldigt svenskt, väldigt lagom.

Tillsammans med CAOs Gold Label Gorda var det ingen krock, men inte heller något fantastiskt giftemål, smakmässigt sett. Cigarrens tyngd och komplexa smak tror jag gör sig bättre med t.ex. den ovan nämnda Grönstedts V.O. (eller till och med en liten Monopol) än med Noblige. Bättre till en kopp kaffe eller varför inte några chokladpraliner. Dock är Noblige ett utmärkt exemplar att bjuda på till den stackare vars gom inte smakat dessa ljuvliga droppar.