36 timmar i ett konferensrum kan knäcka vem som helst, oavsett hur förhandlingarna går. Efter just en sådan session kändes det som om man behövde lite uppmuntran. Sagt och gjort, ut i Linköpings stad och ”fynda” en calvados, Coeur de Lion 1991 Pays D’Auge, samt lite portvin. Synd då att vädrets makter inte riktigt tillät en sådan omgång som dryckerna krävde. Skam dock den som ger sig, fram med en lite mindre krävande cigarr och något lättare i glaset och tända kandelabern.

Cigarr: Punch Elite natural (5.25 x 44)

punch.jpg

Köpt mest på försök efter en god recension på Epinions var dessa små pinnar helt okända för mig. Första upptändningen gav varken ”bu” eller ”bä”, de var helt enkelt lite anonyma. Frågan var nu om fyra månader i humidoren hade gjort något, till fördel eller nackdel, med cigarren.

Med näsan över cigarren är det ingen tydlig ton som gör sig mer plats än någon annan, de luktar helt enkelt som en vanlig cigarr. Det är toner av läder och kryddor utan att ge mer ledtrådar än så. Väl tänd är den nästintill lika anonym, en viss ton av läder och kryddor finns någonstans där i röken men håller sig på avstånd. Ganska snart infinner sig en ton av vitpeppar samtidigt som kryddigheten i styrka, bakom allt detta kan man skönja en viss dragning åt choklad eller kaffe också. Allt eftersom cigarren går åt ökar pepprigheten och när cigarren är slut, när cirka fyra centimeter återstår, är det mer än tillräckligt.

Cigarren är välbygd och kompakt utan att vara för ”pinnig”. Draget är riktigt bra och det är inga problem att få vettig rök från början, kinderna behöver inte agera blåsbälgar. Askan antar ganska snabbt en björkbark-look och håller förvånansvärt länge innan den faller ner med ett nästintill ljudlöst ”poff” på farstubron.

Portvin: Grådask tawny port

Grådask portvinGrådask är en riktig klassiker på den svenska marknaden. På plats sedan mitten av 1800-talet under Grönstedts vakande hand har det här portvinet aldrig skämts för sig, sitt namn till trots.

Doften är kraftig och angenäm i glaset, sötlakrits, nötter och torkad frukt dominerar. Till färgen är den mellanröd med en svag dragning åt brunt (ljus, tegelröd färg om man ska tro systembolaget). Smaken innehåller en hel del russin och valnötter med en sötma som inte är så kraftig som en del andra portvin. Ganska snart försvinner de tydliga smakerna och lämnar en behaglig rundhet i munnen, dock kan man utan ansträngning ana de torkade frukterna som dröjer sig kvar.

Tillsammans med Punch Elite var Grådask passabel men inte mer. Kryddigheten och pepprigheten hade troligen gjort sig bättre mot en whisky eller varför inte en mörk öl. Nu försvann tonerna av torkad frukt och nötter med en gång och ersattes av cigarrens peppartoner, en inte helt harmonisk övergång. Röktiden på cigarren håller sig klart under timmesstrecket vilket gör den till en lagom lunchcigarr eller något litet att ta innan middagen.