Ända sedan besöket på Yxtaholms Slott och den sena kvällen med en Coeur de Lion Domfrontais-calva från 1964 har calvados alltid haft en särskild plats i mitt hjärta. När man nu hade lite utav en ursäkt (inlåsningen i konferensrum minns den ihärdige läsaren) passades det på att införskaffa en bättre calvados än de som står att finna via Systembolaget i Arboga. Sista flaskan Coeur de Lion införskaffades från Systembolaget i Linköping och hem bar det av för provsmakning. Vilken provsmakning sen!

Coeur de Lion 1991Denna calvados kommer ur flaskan med en ren och klar bärnstensfärg. När sedan näsan förs ner i glaset möts man av en uppsjö av dofter. Här är det inte bara äpple i alla dess former, färska likväl som bakade/varma, utan också lite körsbär och choklad, blommor, vanilj, toffé och fat, alltsammans inbäddat i en frisk och syrlig arom.

Smaken är direkt och flörtig utan att bli skamfull. Det faller sig ganska naturligt att man först och främst upplever smaken som med mycket äpple i sig. Ganska snart ersätts denna upplevelse av en blommighet med antydan av parfym (dock ej påträngande) och, i slutet, choklad. Eftersmaken, där chokladtonerna dominerar stort, sitter kvar bra länge och det är inte utan att man sitter och smuttar lite förnöjt på luften efter ett litet glas.

I och med komplexiteten både på doft och smak skulle jag vilja påstå att Coeur de Lion 1991 Pays D’Auge bör avnjutas i ensam majestät, åtminstone första gången. Cigarr kan nog passa alldeles utmärkt men då bör det vara en väldigt mild historia, kanske den tidigare recenserade Avo XO Intermezzo eller något snarlikt. Kaffe kommer med största sannolikhet att slå ut de finare noterna i smaken och det vore synd på sådana rara droppar. Kommer mycket varmt rekommenderad.

PS. Som kuriosa kan nämnas att jag använde mig av en Anée-calvados (Calvados des Capucins, AOC) som referens i fråga om smak och doft. Här märktes en påtaglig skillnad i färg (mer gröntonad), doft (mycket klar ciderdoft med fattoner) och smak (ung, eldig, nötter, äpple och that’s it).