DN skriver (SvDs artikel hittas här) om det upphausade mötet mellan SD och fp:s Ullenhag i TV. Vad som fascinerar mig i hela den här bataljen och har gjort sen dag ett: ska det ens ifrågasättas att ett parti ska få debattera ett annat?!

Vi har den socialdemokratiska/vänster-linjen där man helt sonika ignorerar dryga 3 % av befolkningens demokratiska rättigheter och antyder att vissa partier helt enkelt är mer jämlika än andra. Hur i hela friden kan man ens argumentera ur den delen av spektrat för att i nästa andetag hävda att ”åsikt x får däremot inte komma till tals”. Kanske kan ha att göra med samarbeten med vissa röda partier? Ibland häpnar man över de grodor som kryper över folks läppar. I och för sig verkar det sitta grodor i folks fingrar också, skrämmande många på DNs opinionsundersökning (som man naturligvis ska ta med en nypa salt) anser att det inte är ok att debattera SD.

Sen har vi något mer klarsynta personer på den socialistiska sidan (t.ex. Legnemarks blogg) som har insett att man, i en demokrati inte kan hindra andra från att säga sin åsikt. Dock kan man argumentera huruvida det är ett pr-trick (citerar Legnemark: ”Borgarna försöker nu plocka poäng på att debattera med SD…”) eller om det är så att borgarna visar hur en demokrati fungerar. N’est-pas? Kan ju alltid vrida blickfånget åt andra hållet och ställa frågan hur många poäng socialistblocket plockade på att blockera SD, skulle nog gissa på dryga 3 %.

För att citera Denis Leary, ”I can’t believe I have to get angry about this shit!”.