Nackdelen med att beställa från USA är, som bekant, att tillgången på kubanska cigarrer är något rumphuggen. Det innebär också att jag, som inte kommit mig för att jaga andra handlare, sällan röker kubaner. Dock var det dags, nu när långhelgen närmade sig. Därför var det i fredags som jag svalde kostnaden och köpte mig två stycken kubaner, en Cohiba och en Bolivar. På lördagskvällen var det så dags att bli av med Cohibaoskulden.

Cigarr: Cohiba Siglo II (5 x 42)

Cohiba Siglo II

När man tittar på Siglo II är man inte direkt imponerad. Det är ingen jättepjäs, den kommer i intetsägande täckblad och när man känner på den är den inte så där fantastiskt välbyggd. Missförstå mig rätt, det är inten dammig Statoil-Cortez utan det handlar mer om man kanske väntar sig lite mer av en cigarr för 130 kronor. Men samtidigt; cigarren är inte till enbart för att tittas på…Doften som omger den otända cigarren är en lätt och otvungen doft av tobak och lite trä, det är nästan så man får anstränga näsan för att kunna urskilja några ”särskilda” dofter. Väl tänd, och det går med påtaglig lätthet, är cigarren otroligt snäll i början. Det är en återhållen palett i röken av lite vanilj, grädde och läder men inte så mycket mer. Direkt vid tändning avger cigarren en behaglig mängd rök vilket man inte alltid är van vid, den är så där lagom tjock utan att vara stickig eller jobbig.

I fullmånens sken…Efter dryga en tredjedel blandas den gräddiga vaniljtonen ut med en chokladton som växer sig allt starkare ju mer av cigarren som går åt. Även rostat kaffe står att finna när man går in på andra halvan av cigarren. På slutet blir chokladtonen dominerande men samtidigt kan jag känna en påtaglig smak av jordnöt i förhållandevis lång eftersmak. Cigarren ger sig med dryga 2.5 centimeter kvar, fullkomligt godkänt.

Vad som var lite mindre imponerande var en viss tendens till att brinna snett samt att jag jag, på slutet, även fick korrigera glöden rätt ordentligt. Samtidigt är jag lite osäker på om inte den rätt så kyliga kvällsvinden kunde vara boven i dramat, temperaturen höll sig strax ovanför nolllan trots allt. Askan ville gärna dra åt lite olika håll, beroende på hur cigarren var vänd. Lite porös utan någon särdeles vidhäftningsförmåga och med en dragning åt det mörka hållet beskriver askan annars rätt väl.

Med en imponerande röktid, dryga timmen, för en så pass liten cigarr är Cohiban en mycket trevlig upplevelse. På slutet märkte jag av en viss nikotinspark men inget som var för mycket. Lever den upp till priset? Det får din egen gom säga, för mig är den kanske åt det lite väl tuffa hållet.

Rom: J. Bally 7 ans d’age piramide (Martinique)

J. Bally 7 ans d’ageJ. Bally är ett rommärke med dryga 70 år på nacken som tillhör Rémy-koncernen. Just den här sorten, 7 ans d’age, är en sjuårig (well, d’uh) rhum vieux agricole som kommer är en ack så läcker men också svårplacerad pyramidformad flaska med vaxförsegling.

I och med att det är en rhum agricole innebär det att den är gjord på sockerrörssaft som sedan destillerats i enkelkolumnpannor till dryga 70 % för att sedan mogna på fat. Ordet vieux innebär här bara att romen är över tre års ålder.

Doften från romen är kanske inte vad man väntar sig, framför allt om man är van vid ”vanlig” rom. Det är en komplex, kryddig doft med torkad frukt, gräs och fat. Smaken är stor och välkomnande där de torkade frukterna dominerar tillsammans med choklad och något som jag bara kan beskriva som kemiskt. Om det är på grund av att det är agricole-rom eller den här sortens särskiljning vågar jag dock inte svara på, kan det kanske vara det som Systembolaget beskriver som ”örter”. Dock är inte den tonen direkt obehaglig utan… annorlunda. Eftersmaken är lång och behaglig med mycket torkad frukt och choklad, vilket gör den utmärkt som avec i mitt tycke.

Tillsammans med Cohiban så var romen en riktig fullträff. Fruktigheten som justeras av kryddigheten i romen blandar sig väl med vanilj/grädde/läder-tonen från cigarren. Och när väl chokladtonen kommer i cigarren blir det bara bättre. En stark rekommendation således.