Då var det äntligen dags, dags att prova på den nyligen släppta Grönstedts National 2007. Levererad i en vit kartong med tryck av guld och blått ska den naturligtvis föra tankarna till de svenska färger den ska representera. Designen är utav Grönstedts nya snitt, en vändning som jag definitivt inte är en vän av. Visst, det ser trevligt ut med National-flaskan bredvid jul-XO:n och, lo and behold, de matchar men priset man betalar är ett förfulande av flaskan.

Folke Andersson - Master Blender för Grönstedts

National 2007 är en Fine Champagne (dvs. kommer från Grande och Petite champagne-regionerna i Cognacsdistriktet) där snittåldern på de ingående delarna ligger på cirka 45 år, med en åldersspridning på 40-60 år. Komponerad av Grönstedts Master Blender, Folke Andersson (se bilden ovan), är National en limiterad utgåva, begränsad till 1500 flaskor (flaska jag kom över har nummer 206).

Väl upptagen ur kartongen är det, som tidigare nämnt, inte riktigt den där känslan av exklusivitet man får av flaskan. Vitt, blått och guld känns helt enkelt lite, om ni förlåter, billigt. Men men, flaskan är det sista som ska vara i blickfång så det må vara förlåtet. Cognacen i flaskan går i mellanbrunt med en dragning åt mörkt. Det är inte så mycket guldtoner utan det handlar om mer matta choklad/toffé-färger. En mild gissning är att det är färgning av lagring (tronçais-ek?) och inte av sockerkulört.

Grönstedts National Fine Champagne 2007Långsamt tar jag en sniff på glaset och slås av hur stor doften är som stiger upp ur provsmakningsglaset. Det är en komplex doft som tar tid att reda ut i skallen och det krävs många omtag innan jag börjar urskilja de lite finare noterna i doften. Först och främst är det torkade frukter, främst då aprikos, som dominerar. Tillsammans med frukterna är det också bränt socker-/knäck-toner som kommer fram, förvisso inte alltför ovanligt med cognac.

Strax blir det dock intressant; först kommer citrustoner (apelsin), följt av kola/toffé, fat och vanilj. Dessutom börjar jag kunna skönja russin och en antydan av körsbär. Efter att glaset stått till sig ett tag blir jag rätt övertygad om att jag också känner mörk choklad och en viss blommighet. De torkade frukterna som jag nämnde i början utökas också, kan hålla med Systemets egna not om att det är aprikoser och persika man kan känna.

Om doften var svår att urskönja så var smaken ännu krångligare. Det är en komplex smak med en kryddighet och kraftig konsistens men med en mildhet som är riktigt len mot gommen. Absolut tydligaste smaken är utav kaffe/choklad-karaktär, inte så rostad utan mer mörk och lite söt. Därefter är det fattonen som träder in, tillsammans med torkad frukt, kola/knäck och nötter.

Eftersmaken är riktigt lång, komplex med en lite kryddig finish. Den blommighet jag uppfattade på doften återkommer, om än lite försiktigt, här i smaken, något som bidrar till de avrundade och behagliga tonerna. Tittar man, efter smakningen, på glaset ser man de vackra ”tårarna” som långsamt, långsamt glider mot glasets nedre del. Ett gott tecken må jag säga.

För skojs skull tog jag ett litet glas Grönstedts Extra för att se om den kunde sätta upp en match mot National. Både till smak och till doft framstår nu Extra som återhållen och, skam att sägas, lite enkel. Både smak och eftersmak upplevs som lite korta, de har helt enkelt ingen vidhäftning i gommen. Å andra sidan vore det en aningens besvikelse att en dubbel så dyr cognac inte skulle påvisa någon skillnad gentemot sin billigare kollega.

National är en cognac som jag inte skulle ha några problem att ha kvar i skåpet fram över, den gör sig bra i ensamt majestät vilket innebär att man inte behöver servera särskilt många droppar (kom ihåg; limiterad). Faran är dock att man blir sittande med ett glas i handen och sniffar sig genom många timmar innan det är tomt. Medan jag smuttar på glaset och skriver recensionen inser jag att man garanterat kommer att upptäcka nya saker var gång som man häller upp ett glas och det, om något, är vad jag skulle vilja kalla för prisvärt.