Hafströms är ett svenskt cigarrmärke med anor, det är i alla fall vad man vill framhålla från ägarhåll i reklamen, detta möjligen för att motivera prislappen på 150 kronor per cigarr. En gång i tiden startades Hafströms upp av oljemagnaten Adolf Waldemar Hafström som var på jakt efter en cigarrfabrik att äga. Köpet genomfördes 1855 och det dröjde inte länge förrän Hafströms rankades högt, inte bara i Sverige utan också ute i Europa. Allt detta tog slut 1915 i och med det statliga tobaksmonopolet men har alltså startats ånyo av ättlingarna till Waldemar. Kanske är det en varning när en av ägarna ser ut som essensen av Stureplanshäng men man ska ju inte döma produkten baserat på ägarens utseende, n’est-pas?

Cigarr: Hafströms of Sweden no. 8 (5 x 52)

Hafströms of Sweden no. 8

8:an var en julklapp och har således haft dryga halvåret på sig att mogna i humidoren. Cigarren är av en rätt imponerande facon, behaglig att hålla i men kanske inte den smidigaste att stoppa in någon annanstans än just mitt i truten. Gördeln kommer i ett blänkande utförande, mörkblå bakgrund med guldtryck utan relief. Till cigarrens maduroblad gör den sig riktigt bra även om blänket är på gränsen.

Bygget av cigarren imponerar, den är solid rakt igenom och innehar bra stuns när man försiktigt trycker på den. Madurotäckbladet gnistrar en aning av utsöndrad olja, det är också förhållandevis slätt utan alltför kraftig ådring. All tobak i cigarren kommer från Nicaragua och när den sticks under näsan kan man nog ana att så är fallet, det är jordigt och lite rostat i tonerna utan den kraftiga läder/ceder-tonen hos kubanerna.

Något som jag sällan upplever som ett problem är snoppningen av cigarren. Den här gången var det dock inte helt trivialt, första snittet resulterade i att täckbladet visade tendens till att släppa från kroppen. Detta trots att jag var väldigt konservativ med storleken på snittet. Till slit, med idogt gnidande och meckande så kunde cigarren tändas. Utan protester fick jag upp en bra glöd och doften av rostat kaffe började kännas i luften. Röken som kom in i munnen var dock av en annan karaktär, en viss beskhet och inte alltför välsmakande helt enkelt. Kanske har den åkt på något i affären eller tillverkningen, här hemma har den legat orörd i 65% sen ankomst. Dock höll detta inte i sig alltför länge, ganska snart började man kunna ana jordiga toner utblandat med kaffe/choklad och lite vanilj.

Smaken är ganska sammanhållen hela vägen in; kaffe/choklad, jordighet, kryddigt och med en återkommande antydan av bröd. Sista tredjedelen kunde jag även känna en viss dragning åt té-hållet och mynta. Cigarren börjar bli lite väl stickig när två och en halv centimeter återstår och den får således vila. Brevid grannens Cohiba Lanceros ter sig mitt cigarrlik som en rysk stridsvagn brevid en Morgan.

Vad är då omdömet? Tja, allting är ju relativt när det kommer till ”prisvärdhet” men jag har verkligen svårt att se att jag skulle betala 150 kronor för en cigarr som ger ”bara” en upplevelse som är trevlig till vardags. Det finns så mycket där ute som, till en bråkdel av priset, kan ge en snarlik eller bättre upplevelse. Leta upp dem istället…

(Cigarren har förvarats i 65% luftfuktighet utan cellofan)