Älholmen - Utsikt uppströms

Efter väl förrättat arbete under dagen och när kvällen ser ut som kortet ovan, då måste man nog insupa den ljumma luften på första parkett. Vad då bättre än att prova en av de nyanlända cigarrerna från Cigarrshopen? När det kommer till Toraño har jag bara provat på Reserva Selecta-serien innan så med det uttalade målet att se vad övrigt som fanns inom samma märke beställdes bland annat en Exodus 1959 robusto.

Cigarr: Carlos Toraño Exodus 1959 (5 x 52)

Carlos Toraño Exodus 1959 robusto

Exodus 1959 har fått sitt namn efter det år som Toraño-familjen lämnade Kuba, och dess nationaliseringar, bakom sig. 2001 var året då cigarren släpptes, i vissa lägen är den omskriven som Exodus Gold för att särskilja den från silver-varianten som släpptes året efter (allt enligt den faktaspäckade recensionen på Keepers of the Flame). Den boxpressade cigarrens täckblad och omblad kommer från Honduras medan inlagan är regionalt välspridd (Costa Rica, Dominikanska Republiken, Honduras, Mexiko och Nicaragua).

Väl upptagen ur humidorens mörka inre ter sig de mörka madurobladen inte längre så mörka som jag först trodde. I dagsljus framstår de mer som mellanbruna, ungefär som choklad. Bladen är också förhållandevis matta, inte riktigt den där gnistrande hinnan som man ibland kan se på vissa madurotyper. På byggnadssidan är den rejält välbyggd, kompakt känsla hela vägen igenom.

När cigarren är tänd är de första dragen lite utav en förvirring. Inte för att det är dålig smak eller drag utan för att jag har svårt att placera smakerna som dyker upp mer specifikt än ”kryddigt” och ”jordigt”. Ganska snart börjar dock de klassiska madurotonerna utkristallisera sig; man känner främst av en dominerande ton av kaffe och lite läder/cederträ. Efter ett tag börjar också en väl avrundad nötighet komma in, tillsammans med lite vanilj. Under den här tiden är röken förhållandevis neutral i sin karaktär, den innehar en viss sötma men då väldigt subtil. Röken är inte särskilt tjock utan rätt uppblandad av luft om man inte forcerar glöden (två puffar på raken till exempel) då röken blir klart tjockare och ljusare.

Stilstudie - En tänd Toraño i solnedgången…

När jag passerat halva cigarren ungefär så öppnas smaken upp ytterligare och jag kan känna en viss antydan av ljung. Desto tydligare är smaken av mandelmassa, en smak som befästs den sista biten till att inkludera brödighet och smaken av grädde. Ett helt bakverk, helt enkelt. Med cirka tre och en halv centimeter kvar av cigarren känner jag mig mer än nöjd och lägger ner den. Kanske slöseri med tanke på att den på intet sätt gett sig på smaksidan men är man klar så är man.

Under större delen av cigarrstunden var cigarren lite bångstyrig på glödsidan, fick gång efter annan rätta till små ”fingrar” som retsamt stack upp på askan. Det finns en viss möjlighet att den hade korrigerat sig själv, men efter Perdomo-alternativets högst lynniga förmåga att tunnla var jag inte benägen att testa och se. Detta resulterade i en rätt spännande askpelare som mer såg ut som en stenformation än de tjusiga, spikraka askpelarna man ibland kan få uppleva.

Vad kan man säga om den här Torañon då? Hitintills har jag inte blivit besviken på någon cigarr av märket Toraño, alla har varit välbyggda, välsmakande och trevliga i största allmänhet. Jag kan tänka mig att vänner av lite kryddigare tingestar kan ha svårt för den nästintill smeksamma natur som är Carlos Toraño-cigarrernas känntecken. Låt er dock inte förskräckas om ni inte testat cigarrerna, med tanke på kostnaden kontra kvaliteten tycker jag att man gör klokt i att prova på innan man avfärdar märket. Jag vet med mig att det kommer bli flera av Toraño här framöver i alla fall.

(Cigarren har förvarats i 65% luftfuktighet utan cellofan)