Det var på tok för länge sen men nu var det äntligen dags för lite mer recenserande… tror ni inte termometern visade på 2 grader plus? Dags då att ta en lite mindre cigarr för att inte huttra ihjäl.

Cigarr: Consuegra #9 (4.5 x 50)

Consuegra #9

En av de vanligare frågorna på cigarrprat är ”vilken av Consuegra-cigarrerna ska jag välja?” och, föga förvånansvärt, alla har en åsikt kring detta. Dock verkar många vara rörande eniga om att #9 var en cigarr att satsa på. Sagt och gjort; en bundle beställdes och testades.Cigarren är högst oansenlig, både till form och gördel. Täckbladet är inte helt slätt utan inger ett visst ”spretigt” intryck. Ytan är förhållandevis torr utan den iögonfallande, frestande diamantgnistret som vissa cigarrer besitter. Några sniffningar på den ger inte heller så mycket i fråga om intryck. Det luktar tobak helt enkelt, no more, no less. På byggnadssidan är det dock en annan sak, rejäl och välbyggd utan att vara ett armeringsjärn. Inga hålrum eller liknande kunde heller kännas.

Tänd är det en helt annan sak i fråga om intryck. Det är en behaglig, mjuk och len smak av trä och läder tillsammans med en viss brödighet man kan känna i början av cigarren. Dessutom är det mycket smak från början, något som förvånar då man tänker på bristen på doft då den var otänd. Smaken gör en långsam övergång till choklad och vanilj någonstans mitt på, en vändning som gav mig den skyldiga associationen ”chokladglass?”.

Smaken fortsätter en viss vandring därefter till hö/halm/gräs-toner på slutet, strax innan den blir för stickig för att vara behaglig. Tiden fram tills dess ligger på ungefär en timme, en rätt lagom tid trots kylan utomhus. Med avseende på smak och tidsåtgången är det här en riktigt bra allround-cigarr, passar både innan och efter maten är min gissning. Således har majoriteten rätt på cigarrprat, att låta en bundle med Consuegra #9 slinka med i beställningen är absolut inget snedköp.

Dryck: Majara Vintage Character (port)

Majara Vintage CharacterSom den svaga människa man är är det svårt att motstå när man ser en ny portsort på Systembolagets hylla. Särskilt när man bor i en så pass torrlagd, portvinsmässigt sett, del av Sverige som Arboga. Sagt och gjort, en flaska togs med hem och korkades upp (obs: flaskan på bilden är inte en Vintage Character, men det är endast årtalet som skiljer i den här upplösningen så…).

Först och främst bör nämnas att detta portvin är ett ekologiskt odlat vin (gott nog för svenska kyrkan). Således kan man dricka det med lite bättre samvete än andra likvärdiga viner… antar jag.

Upphällt är vinet mörkt, rött med kraftigt inslag av brunt och det hela är rätt så matt (antar att det är brunheten som gör det) i sin färg. Doften från glaset är utav torkad frukt (russin, katrinplommon, dadlar), färska plommon och sötlakrits. En viss kryddighet anas bakom fruktighete, Systembolaget kallar det torkade kryddor, jag är mer inne på något åt théhållet.

Smakmässigt består sötlakritsen medan, i samklang, en framträdande sherrysmak gör sig gällande. Frukttonerna finns kvar, främst i plommonsmaken, utan att bli för syrlig/”tanninig”. Vinet är inte så där ungsött utan behåller en viss komplexitet och återhållsamhet i eftersmaken där kryddigheten som nämndes ovan finns.

Tillsammans med cigarren var portvinet inte ett perfekt giftemål. Jag börjar bli mer och mer övertygad om port av Tawny-typ är sorten man borde köra med. Majara tror jag kan vara ett trevligt efterrättsvin eller varför inte ”as is”. Till cigarren blev kryddigheten och komplexiteten bortblåst av vanilj- och chokladtonerna.

En sista liten notis; flaskan har nu varit öppnad i dryga en månad och i mitt upphällda glas för recensionen såg jag lite vinsten. Således kan det vara idé att vara någorlunda kvick med att tömma buteljen på dess kära innehåll… Något som sällan varit ett problem med port tycker jag.

(Cigarren har förvarats i 65% luftfuktighet utan cellofan)