Det är lätt hänt när man köper saker åt andra att något litet smiter med till sig själv. Så var det med denna Rocky Patel Vintage 1992 som köptes i ett större paket som belöning för utfört arbete på Cigarrshopen. ”Varför inte testat ett helt otestat märke tänkte jag” och så slant fingret på ”köp”-knappen. Var det värt det?

Cigarr: Rocky Patel Vintage 1992 (4 ½ x 44)

Rocky Patel Vintage 1992

Rocky Patel Vintage är en boxpressad cigarr med vällagrade blad rakt igenom; täckbladet är ett lagrat (10 år) blad från Ecuador medan inlagan består av 7-åriga blad från Nicaragua och Dominikanska Republiken. Slutligen har man sett till att boxpressa cigarren för den där sista touchen.

När man håller cigarren är den riktigt välbyggd, inga håligheter eller ”klumpar” i kroppen. Samtidigt är täckbladet sammetslent mot fingrarna med en lagom oljighet. När jag försiktigt klämde på cigarren svarade den perfekt med en nästan läderartad känsla. Lukten från cigarren otänd är en doft med tonvikt av läder men även inslag av hö och halm, en väldigt fräsch och lätt doft.

Rocky Patel Vintage 1992 & ett glas cognacNär jag väl tänt cigarren och tar första draget slås jag av att dels är draget riktigt bra, ett litet motstånd men utan att man behöver agera blåsbälg och dels att täckbladet är verkligen sammetslent mot läpparna. Fortsätter att puffa och smakar, puffar och smakar men… det är verkligen en subtil cigarr för att urskilja några större toner i första tredjedelen var verkligen knepigt. Framförallt är det en väldigt mjuk, generös och krämig rök som produceras, mellanvit till färgen.

Ganska snart kan jag lägga förvirringen till hyllan då cigarren presenterar sig lite mer rejält; det är en nötighet i röken som kombineras med en antydan av choklad. Detta blandas också med en behaglig sötma, en sötma som kommer väl till pass när jag märker en tydlig ton av nygräddat bröd. På slutet av den här första tredjedelen så märker jag också av en kryddighet i kombination med brödtonen.

In på den andra tredjedelen har brödigheten övergått till ett annat bakverk; wienerbröd. Lätt smörighet och sötma blandas med detta bakverk, till detta läggs en tydlig anstrykning av kanel efter en stunds fortsatt rökning. Jag märker av att röken antar en viss mineral/kalk-ton, särskilt i kombination med cognacen. Absolut inget som stör smakbrytningarna utan snarare ökar upplevelsen.

Rocky Patel Vintage 1992 - stilstudie av aska

Cigarren andades inte bara kvalitet ifråga om byggnation och smak, dessutom brann den näst intill perfekt. Jag var tvungen att korrigera lite på slutet men mer troligen ett resultat av att jag var lite för dålig på att hålla igång den. Även askan var ingjöt ett stabilt intryck; kompakt och med helt linjära ringar var det så man fick knacka loss den med hammare.

Dryck: Grönstedts V.O. (cognac)

Grönstedts V.O. Grönstedts har alltid haft en speciell plats i hjärtat (som ni kanske märkt). Det var den första cognacen som jag ”upptäckte” och som jag har behållt kärleksaffären med. Det känns tomt i skåpet om det inte finns en av varje ur familjen Grönstedts (VS, Monopole, VO, XO och Extra) helt enkelt. VOn införskaffades första gången efter jag läst Steffos bok Njuta där den fick omdömet som Steffos favorit av Grönstedts utbud. Säg vad ni vill om Steffo men i frågan om favoritcognac är jag nog benägen att hålla med; VOn är en fantastiskt givande cognac. Det bästa ur den vällagrade och den unga cognacen skulle man kunna säga. Notera att bilden avspeglar den ”klassiska” flaskan med etikett, den nya ser verkligen fördjäklig ut.

Att sniffa på VOn är en lätt omtumlade upplevelse. Här ryms både fruktighet (färsk likväl som torkad), mineraler, fatkaraktär likväl som bränt socker och viss blomighet. Smaken är relativt fri från den unga eldigheten som yngre förmågor besitter, här är det mer fatkaraktär, choklad/kaffe och en nötighet tillsammans med en viss citruston. Det är en ytterst behaglig cognac att smaka sig igenom, dessutom gör den sig bra med tillbehör likväl som tout seul.

Cognacen och cigarren var en riktigt bra kombination den här gången. I och med att cognacen är förhållandvis snäll (ingen spritsnyting) så förtar den inte cigarrens mer sköra noter. Istället framhävs den ovan nämnda mineraltonen på ett behagligt sätt. Både cigarren och cognacen kommer ytterst varmt rekommenderade, både som ett paket och var och en för sig. Med en röktid på nästan 90 minuter och med bara en fingerbrännande stump kvar kan jag med gott samvete påstå att cigarren mer än väl är värd att pröva.

(Cigarren har förvarats i 65% luftfuktighet utan cellofan)