Som tidigare nämnts så hade jag prövat på Hennessy V.S. och funnit den att vara en trevlig, om än lätt anonym. Normalt sett har jag mer och mer fjärmat mig från att inta de spritigare dryckerna tillsammans med cigarr då jag finner att alkoholhalten har en tendens att till stor del döda de subtila smakerna man finner i cigarren, dock var jag beredd att testa denna cognac till en av cigarrvärldens absolut mest kända märken.

Cigarr: Montecristo no. 2 (6 1/8 x 52, kubansk)

Montecristo no. 2

Montecristo är ett märke med anor som sträcker sig tillbaka till 1935. Märket startades av familjen Menéndez som vid den här tiden ägde H. Upmann. Cigarrerna ökade stadigt i popularitet och uppgår idag till dryga hälften av statsägda Habanos försäljning. Ursprungligen fanns det fem cigarrtyper där nummer 2 var en av dem.

Första intrycket av cigarren är kanske inte det man förväntar sig av en världsledare, cigarren är något knotig med ett relativt ådrigt täckblad som sticker upp på sina ställen. Färgen går i mellanbrunt med anstrykning av en lätt ljushet och drar man fingrarna över cigarren är det en väldigt slät och behaglig känsla istället för den knotighet som nämns ovan. Byggkvaliteten lämnar inget att klaga på, jämnt rullad och med en bra stuns i sig. Doften utav täckbladet är normal på alla sätt och vis; lite cederträ som blandas med en läderton och en antydan av jordighet.

Upptänd är första draget perfekt, inte forcerat och ej heller vidöppet. Smaken är väldigt trevande, i början är det egentligen bara en läderton som jag känner mig säker på. I övrigt är det en behaglig sötma på röken jag upplever tillsammans med en nötighet och bröd. Efter ett tag, när cigarren börjat bli lite varmare, kan jag skönja en viss lakritston tillsammans med vanilj då röken blivit något sötaktig.

Den andra tredjedelen skiftar fokus något till en framträdande mineralton och kalkighet, dock ej påträngande utan behagligt tillbakalutad. Allt eftersom kommer tycker jag mig ana en antydan av choklad samtidigt som brödigheten kommer starkare. Allt eftersom cigarren går åt kan man också känna av smaken av kola i röken. På slutet, innan röken blir stickig, ackompanjeras brödigheten av en kryddig finish där främst muskotnöt håller sig framme.

Med cirka två och en halv centimeter kvar och efter 90 minuter känner jag mig mer en nöjd och lägger ner stumpen i askfatet tillsammans med den hårtpackade askan som mer än motvilligt lämnade den glödande änden genom sessionen. Eftersmaken är, liksom cigarren, återhållsam och ej alls framfusig. På det hela taget en väl balanserad upplevelse som matchar cigarrens rykte.

Dryck: Hennessy V.S. (cognac)

Hennessy VS Det har dröjt ett bra tag, faktiskt fram tills nu, innan jag kommit loss med att kliva utanför trygghetssfären och köpa en oprövad cognac. Vad kan då passa bättre än en av de mer välrenommerade på marknaden? Ett aktivt cognachus sen 1765, grundat av en irländare som blev förtjust över regionen och som beslutade sig för att slå sig in på cognacsmarknaden och som sen drivits vidare av åtta generationer inom familjen.

V. S.-sorten är den enklare cognacen som finns att tillgå, med ett inköpspris på 175 kronor för en liten flaska på Systembolaget är det en inte alltför blodig summa.

Färgen är det inte så mycket att orda om, V.S.-cognac innehåller ofelbart sockerkulört vilket leder till lite av navelskådande att bedöma färgen på drycken. Doften av cognacen är fräsch, mycket frukt (torkade aprikoser, druvor och en hint av russin) och en inte alltför brutal snyting av alkohol. Smaken är något ung (det vill säga lite ”rivig”) med fatkaraktär, vanilj och mer torkad frukt. När jag gjorde en snabb jämförelse med Grönstedts Monopole tyckte jag mig märka en mer återhållsam karaktär hos V.S.-cognacen men med en tydligare vaniljton.

Tillsammans med cigarren fungerar faktiskt Hennessy-cognacen riktigt bra. Den farhåga jag hade gällande spritigheten föll bort ganska snart, röken och drycken blandade sig väl. Framför allt var det mineraltonen som träffade helt rätt mellan de två beståndsdelarna, övriga toner (choklad, bröd, vanilj) föll aldrig bort men lyftes heller aldrig fram. Denna kombination kan således rekommenderas, funderingarna går raskt vidare med vilka andra cigarrer denna dryck kan passa.

På det hela taget var no. 2 (och cognacen) en trevlig upplevelse, dock upplevde jag inte den storhet som jag kanske hade hoppats på. Kanske är det jämnheten i cigarrens smak eller byggkvaliteten tillsammans med dess tillbakalutade intryck som gör den till en storhet. Je ne sais quoi, men det kommer nog finnas skäl att återstifta bekantskapen då den har fått ligga till sig ett tag till.

(Cigarren har förvarats i 65% luftfuktighet utan cellofan)