Tanqueray No. TenDå julen var god så tänkte jag passa på att recensera de två julklappsflaskor som återfanns under julgranen. En av dessa flaskor var Tanqueray No. Ten gin, en överraskning då jag gjort mig känd för att ha en preferens åt det mer indiska hållet. Desto mer spännande då att öppna upp flaskan och se vad den går för som Dry Martini-bas och som ensamstående.

Dryck: Tanqueray No. Ten (gin)

Gintillverkaren Tanqueray har hållt på sedan 1830-talet då Charles Tanqueray bröt familjens tradition inom prästskapet och öppnade upp ett destilleri i Bloomsbury-distriktet i London. 1868 togs firman över av sonen, Charles Waugh Tanqueray, då fadern dog.

No. Ten introducerades år 2000 och fick snart ett stort genomslag, bland annat har den vunnit pris i San Francisco Spirits tre år i rad. Om man tittar på ursprunget är det en gin som gjorts på färska frukter, något som tydligen ska skilja den från andra ginsorter (som görs på torkad frukt kan man då anta).  Det slutgiltiga resultatet har, liksom andra Tanqueray-produkter, destillerats fyra gånger innan den förpackas.

Doften från ginen är förvånansvärt blandad, visst finns den karakteristiska enbärstonen där runt omkring finns en tydlig ton av citrusfrukter (grapefrukt, apelsin och citron) och kryddor. Denna kryddiga doft hävdar Tanqueray själva ska gå åt kamomillhållet men jag tycker mig också ana en viss ton av kanel i det hela.

Efter en provsmakning så framträder enbärstonen en aningens mer men inte mycket, kvar är den tydliga citrustonen där främst grapefrukten sitter kvar i eftersmaken, allt avrundat med en behaglig sötma. Efter att jag blandat i en liten mängd vatten öppnas smaken upp ytterligare där enbärstonen är mer påtaglig i initialskedet varpå den ersätts av en lite tydligare grapefruktsmak.

Jag har inte hunnit att prova ginen i en g&t än men som virke för dry martini var den riktigt trevlig. Visst, vill man ha sin martini fnösketorr kanske man bör satsa på brodern London Dry men annars fungerade den alldeles utmärkt. I och med dess stora smak och avrundade bitterhet så är den också riktigt trevlig att avnjuta ren i ett tulpanglas med några droppar vatten i.