Efter en synnerligen bra, stillsam dag tycktes det vara en perfekt tid att åter dyka ner i recensionträsket, treva omkring sig och se om man får med sig något upp. Denna gång blev det en cigarr från Carlos Toraño, en av de nyanlända amerikanska rökverken, samt två stycken glas utav ädla droppar.

Cigarr: Carlos Toraño Cameroon 1916 Torpedo (6 1/2 x 54)

Carlos Toraño Cameroon 1916

Familjen Torãno gillar att sätta milstolparna i familjens historia på sina cigarrer. Exodus 1959 (recenserad här) fick sitt namn efter det årtalet som familjen gav sig av från Kuba och dess förstatligande av cigarrindustrin. Cameroon 1916 är ett mer lyckat årtal, det var nämligen vid den här tiden som familjen lämnade Spanien bakom sig och etablerade sig på Kuba.

Som bilden ovan antyder kommer cigarren med ett cederträfodral och två gördlar (lägg märket till att gördeln egentligen är mossgrön, inte svart). Det kamerunska täckbladet går i mellanbrunt och är lent under fingrarna även om en viss ådring förekommer (och ack denna känslighet som dessa täckblad har), tittar man i lite motljus förekommer en viss oljighet men inte direkt påtagligt. Cigarren är, som alltid med Toraños produkter, välbyggd bortom ordets betydelse – jämn och robust med en respektingivande tyngd. Doften från cigarren är sötma, läder och kryddighet i kombination med den rena tobaksdoften.

Upptänd är draget väl avvägt, det märks att det finns en hel del material i cigarren då man får göra en liten, liten ansträngning för att dra genom luft, perfekt i min mening. Direkt vid första draget är röken krämig, tjock och angenäm med en mild sötma. Kryddigheten dominerar tidigt in, även om tonen får samsas med främst kaffesmak men även, lite avlägset, choklad. Efter ett tag kompletteras detta med smörkola och en anstrykning av sandelträ. Framåt slutet på första tredjedelen kommer jordighet in i smaken samtidigt som jag känner en viss fruktighet i rökens sötma.

Den andra tredjedelen domineras till en början av lite skarpare smaker som gräs och nötter, sötman finns dock kvar under denna passage. När jag når mitten av cigarren kommer en tydlig chokladsmak, i detta skedet gör sig cognacen väldigt bra då den framhöver smörkolasmaken som finns i bakgrunden (se nedan). När jag börjar närma mig slutet på denna del blir cigarren påtagligt med beskedlig; nu är det mer grädde, kola och choklad på bekostnad av de sträva tonerna av gräs, kryddor och jord. I och med detta gör sig även romen väldigt bra som komplement.

Sista delen av cigarren får en brödig touch och i samband med detta antar cigarren en något konditoriaktig ton, choklad- och vaniljtoner i röken förstärker detta intryck. Tyvärr är det i detta läge som täckbladet spricker en aning, inte så mycket att cigarren ger sig men tillräckligt för att vara inge ett något luggslitet uttryck.

Jag har hävdat med en dåres envishet att i stort sett alla cigarrer jag rökt tar dryga timmen att ta sig genom, oavsett façon. Denna envishet har nu ett antal gånger fått ge sig, så även med denna cigarr. Närmare två timmar sitter jag och puffar på denna tingest innan jag ser det för gott att lägga ner den i askkoppen, att kalla cigarren för en ”slow burner” är ingen överdrift. Cigarren är riktigt prisvärd, mycket smak och tillräckligt komplex för att tillgodose de flesta gommar där ute, det är en cigarr jag utan att blinka kan rekommendera.

Dryck: Havana Club Añejo Reserva (rom)

Havana Club Añejo Reserva Havana Club är det enda stora märket från Kuba idag, ett märke som samägs av Pernod-Ricard och Cubaron sedan 1993. Just den här sorten, Añejo Reserva (40%, 259:- på Systembolaget), är en sjuårig rom som destillerats i kolumnpannor varpå den lagrats i 180-litersfat av amerikansk ek.

Romen är bärnstensfärgad med en dragning åt det mörka hållet. Doften från romen är komplex, här ryms söta toner av vanilj, päron och smörkola tillsammans med lite mer kryddighet, trä och gräs/halm.

Smaken är, liksom doften, fulländad och innehållsrik. Kaffe, choklad, bränt socker och tobak ryms i den första, direkta upplevelsen medan fat- och kryddtonerna kommer i andra hand. Det är en väldigt behaglig och rund rom, denna añejo reserva, som jag tycker passar alldeles utmärkt som en avec och till lite snällare cigarrer.

Till Toraño-cigarren blir denna rom lite väl mesig, jag har svårt att säga att det är romen jag dricker när jag för glaset till munnen. När chokladtonerna blommar ut gör sig romen riktigt bra men annars är det nästan lite synd att ”slösa” romen, bättre att ta ett glas vatten eller ett glas port till 1916-cigarren.

Dryck: Grönstedts XO (cognac)

Grönstedts XO Visst, det är lite IKEA-varning på Grönstedts vid det här laget (både på denna blogg och i svensk spritkultur) men likväl går det inte att komma ifrån att det är en fruktansvärt prisvärd cognac med ett kvalitetstänk som står sig nog så väl gentemot den utländska konkurrensen.

Grönstedts XO (40%, 321:- på Systembolaget) är en cognac där snittåldern på de ingående beståndsdelarna ligger på dryga 20 år (därav förkortningen för Extra Old).

Färgen på cognacen går i mörk bärnstensfärg, mörkare den ovan recenserade romen. Med denna dryck är doften fantastiskt mustig, förutom de sedvanliga tonerna av torkad frukt, fat och bränt socker så anar jag en blomighet och citrusfrukter samt inslag av fikon och något som jag skulle kunna beskriva som parfym. Undrar om det är valet av ek (limousine?) vid lagringen som slår igenom här…

Efter kontakt med gommen fortsätter superlativen, här är det en lång eftersmak som inte skäms för sig. Som vanligt med lite äldre cognac finns här en lättare vaniljton tillsammans med fat samtidigt som man känner av de torkade frukterna. Utöver detta känns bränt socker/knäck och citrustoner, där jag associerar till grapefrukt då en lätt antydan av beska återfinns i slutnoterna.

Även denna avec var lite misslyckad till cigarren då den i stort försvann smakmässigt, liksom med romen var det när cigarren rörde sig mot kaffe/choklad som cognacen gifte sig väl. Nej, ta då hellre denna helt rent i ett tulpanglas och gör som jag förslog här ovan för cigarren. Det är synd på så mycket doft och smak att det ska förgås i ett förvisso väldoftande men dominerande rökmoln.

(Cigarren har förvarats i 65% luftfuktighet utan cellofan)