Vad jag upptäckt på sistone är att det sällan är glädjande att ha ett packe med 20-25 cigarrer utav samma sort i humidoren (riktigt eller plast spelar mindre roll). Har man väl provat den sorten så har man 19-24 stycken kvar och oavsett hur njutbara dessa är så är det lite hämmande i ens upptäcktsfärd bland nya sorter och märken (om man nu inte är i lagringsbranschen det vill säga). Därför var det en klart trevlig deal att lämna över ett antal Toraño och Rocky Patel och få några andra pinnar i utbyte. En av dessa var Santa Clara Special Edition.

Cigarr: Santa Clara Special Edition (5 x 50)

Santa Clara Special Edition (robusto)

Santa Clara är inte ett märke som jag var familjär med när jag fick cigarren. Inte blev det bättre av att en sökning på nätet renderade i väldigt oprecisa träffar. Lyckades till slut hitta tillverkarens hemsida och, visst, kalla mig cyniker men när jag såg att det var en mexikansk cigarr drog jag lite på smilbanden. Ett smil som jag rätt raskt skulle få äta upp.

En kort titt på tillverkaren ger följande: företaget är, som sagt, mexikansk och grundades av Jorge Ortiz Alvarez 1967. Från och med 1968 var företaget Santa Clara Puros ett faktum. 1984 förstördes fabriken av en brand men man satte igång raskt med återbyggnaden och anskaffandet av materiel, något som resulterade i att man redan två dagar (!) efter branden kunde fortsätta sitt förvärv.

Cigarren Santa Clara Special Edition är en madurocigarr där täckbladet är Connecticut, ombladet Morron limpio (San Andres) medan fyllningen är av Piloto Cubano-typ. Det är ett snyggt täckblad, en tydlig ådring men med lite len känsla och med en härlig doft av fruktighet, jord och läder. När det kommer till känslan i cigarren är det en välrullad pjäs, solid utan några håligheter.

Upptänd är cigarren inbjudande och behaglig till smaken. Första tredjedelen går i tydliga madurotoner där rostat kaffe dominerar till en början, dessutom kan jag skönja smaken av jordighet, mineral och sandelträ. Röken är hela tiden krämig, tjock och förhållandevis söt. Sötman är kombinerad med en viss fruktton som påminner till viss del om röda bär, en ton som framhävs fint av whiskyn. I slutet av första tredjedelen kommer en anstrykning av vitpeppar, ett kompliment till en kryddighet som funnits med cigarren från början.

Santa Clara Special Edition - kommer komplett med humidor

Vad jag tycker mig märka när cigarren går mot mitten är en övergång till lite mer ”försiktiga” smaker, den rostade toner kliver tillbaka och släpper fram en tydlig och behaglig vaniljton tillsammans med smörkola. Den ovan nämnda sötman och fruktigheten förstärks, vilket också resulterar i att whiskyn känns mer harmonisk med röken. När cigarren rökts halvvägs ökar jord- och mineraltonen i cigarren, något som också visar sig gå bra gentemot whiskyn, dessa smaker blandas harmoniskt och bidrar till göra röken än mer avrundad. Även det faktum att röken är något nötig gör att whiskyn fungerar bättre halvvägs in än tidigare.

På slutet är vi tillbaka med de lite mer robusta smakerna, istället för kaffe är det bränd choklad som dominerar tillsammans med en härlig lakritston och när det börjar bli riktigt varmt om fingertopparna avslutar cigarren på topp med en rejäl mineralton. Efter att ha fått aska i knät med påföljande uppstädningsarbete var jag lite mer på vakt med denna cigarr, men det visade sig vara i onödan. Santa Clara Special Editions aska var riktigt fast och satt som gjuten på cigarren, en ljusgrå ton med inslag av brunt och förhållandevis marmorerad.

Dryck: Glenmorangie 12 y.o. Port Wood Finish (single malt whisky)

Glenmorangie 12 y.o. port wood finishGlenmorangie-destilleriet ligger beläget vid Tain i norra Skottland, grundat 1843 (om man ska tro Wikipedia, 1849 om man ska tro David Wishart) av William Mathieson. Man tar sitt vatten från Tarlogie Springs som är en källa belägen ovanför destilleriet, vattnet från källan ska enligt utsago vara både hårt och mineralrikt. Lagring av whiskyn görs på bourbonfat, både första- och andragångsfyllda. Just denna whisky, Port Wood Finish, är en av tre whisky som kommer med en ”finish”, utöver port finns det sherry och madeira att tillgå.

I glaset är whiskyn gyllengul med en tydlig dragning åt rosa (portfinishen får vi anmoda), påtagligt ljusare än man är van vid när det kommer till single malt. Doften från whiskyn är en förförisk blandning av vanilj, citrus, smörkola, honung och blommighet (ljung). Dessutom kan jag tycka mig känna en viss chokladton efter ha tillsatt en skvätt vatten i glaset.

Till smaken är whiskyn väldigt rund, här fortsätter tonerna av smörkola och vanilj tillsammans med en viss fatkaraktär och något som jag känner som ”druvdestillat” (lite åt cognacshållet). Eftersmaken går i lite dovare toner; brödighet, gräs och lite torkad frukt.

Om vi börjar med cigarren så blev jag enorm förvånad över den mängd smak som rymdes i denna oansenliga (och, för mig, okända) cigarr. Stora smaker med inbjudande variation, choklad och kaffe blandas med sötma och fruktighet och toppas av med jordighet och mineral. Jag kan mycket väl tänka mig att vissa finner detta lite för inbjudande, att man försöker för hårt, men jag blev personligen extremt förtjust i den här pjäsen. Med tanke på priset (priset verkar ligga runt 5.5 euro per styck, dryga 100 euro för 20 stycken) kontra röktiden, som håller sig strax under 90 minuter, är den här en fullträff. Kommer mycket rekommenderad.

Whiskyn, Glenmorangie Port Wood Finish, är en väldigt behaglig whisky, både som ensam och som tillbehör. Med sin smak av honung, citrus, choklad och långa eftersmak är den kanske bättre till stunden efter maten än före. Som cigarrwhisky var den kanske inte optimal, i början var jag rädd att cigarren och drycken inte riktigt ville gifta sig men efter ett tag stämde det bättre överens. Även om jag fortfarande är övertygad om att portvin fortfarande är favoriten när det kommer till avec så ska jag nog ge Glenmorangie fler chanser som avec till cigarrer.

(Cigarren har förvarats i 65% luftfuktighet utan cellofan)