Recension: El Rey del Mundo Maduro (Robusto Larga)

När jag stod och funderade vilken cigarr som skulle kunna tas upp som nästa recension tänkte jag på de cigarrer som anlände från ”overseas” för ett tag sedan. Bland dessa fanns den cigarr som jag till slut fastnade för, en maduro som jag testat tidigare men inte skrivit om. Sagt och gjort…

Cigarr: El Rey del Mundo Robusto Larga (6 x 54)

Liksom många andra märken finns det två stycken olika El Rey del Mundo i cigarrvärlden; ett kubanskt och ett icke-kubanskt. I och med revolutionen och den påföljande rekvireringen av bolag till staten flydde ett antal tillverkare till andra delar av Sydamerika för att pröva lyckan. Således kan amerikaner med god smak njuta av till exempel en Romeo y Julieta utan att stödja den kubanska staten… eller ja, det är ju en helt annan cigarr men namnet på är av vikt uppenbarligen.

Nåväl, denna version av El Rey del Mundo kommer från Honduras där den tillverkas av familjen Villazon, en cigarr med rätt rejäla mått och läckert förpackade i silkespapper med gördeln utanpå. Täckbladet, som är rejält mörkt, är ett Ecuadorianskt sumatrablad medan resten av cigarren är av Honduranskt ursprung. När det kommer till täckbladet kan man nämna att det av oscurotyp med en något oljig yta, något som syns då man håller cigarren mot ljuset. Ådring på bladet är inget att anmärka på, drar man fingarna över är det varken sammetslent eller sandpappersträvt.

Cigarrens doft går i choklad, läder och kryddor med underton av viss fruktighet och väl tänd är det ungefär samma antydan på smaken i början. Det är med ett behagligt drag jag fyller munnen med rök och inser att röken är väldigt återhållen, den är något tunn och lite ”snäll” helt enkelt (något som höll i sig genom hela cigarren). Smaken är i början väldigt dominerad av choklad, både kakao och chokladkaka anas i rökens toner. Samtidigt omgärdas det hela av en viss gräsighet som blandar sig väl med de lite kryddiga och söta tonerna.

När cigarren närmar sig halvtidsmärket har smaken blivit något mer nyanserad då vanilj, trä och läder gör sig mer påminda. Kaffe av något bränd karaktär kan märkas av men cigarren är faktiskt riktigt konsekvent från början till denna del. Först när jag börjar närma mig den sista delen känner jag av att cigarren byter spår, åtminstone till viss del.

Sista tredjedelen inleder med ett tydligt drag av mynta och en ökad kryddighet. Nu är det inte längre gräsighet utan färska örter som omgärdard choklad/kaffe-smakerna, en övergång som är väldigt lyckad. Inför sista centimetrarna byter smaken skepnad igen och rör sig ny i de mer kryddiga delarna där muskonöt tycks dominera. Titt som tätt antar cigarren men främst röken från glöden en viss ton av mineraler där krita är vanligt förekommande.

Robuston är en välbyggd cigarr och detta märktes inte minst på askan som jag till slut fick loss genom att knacka den mot askfatet upprepade gånger. Med en viss seghet gled den av glödänden, imponerande. Vad som dessutom imponerade var den äckligt konsistenta glöden, inga korrigeringar eller återtändningar behövde göras. Väl tänd höll den sig så under cigarrens dryga 80 minuter.

Tillsammans med en sjuårig J. Bally (recenserad här) blev smakbrytningarna mer mineralbetonade, kanske inte så konstigt då romen är något sträv och karg i sin karaktär. Det var inget stolpskott men däremot hade jag kanske velat uppnå lite mer samhörighet med kaffe/chokladen i cigarren.

Med tanke på att cigarren kostar runt 30 kronor (från USA och oskattat, mind you) så är det definitivt en cigarr att rekommendera. Tyvärr så förtar Sveriges vårväder något av känslan när man sitter och njutningsfullt försöker smaka av cigarren, jag tror definitivt att den här pjäsen smakar dubbelt så bra när det det är 25 grader ute. Jag får återkomma med besked i den frågan.