En olycka kommer sällan ensam; knappt hade jag hunnit röka upp min Cohiba förrän ytterligare en ursäkt för att fira dök upp (påskrivning för nya jobbet) och denna gång visste jag precis vilken cigarr som skulle få brinna upp: en madurovariant av A. Fuente Canone.

Cigarr: Arturo Fuente Canone maduro (8.5 x 52)

A Fuente Canones, maduro

Familjen Fuentes cigarrer är förhållandevis vida omtalade, då främst den beryktade ”Opus X”-varianten som kan betinga hårresande priser ute på nätet. Canone-varianten är dock klart mer normalt prissatt, mellan 6-7 dollar går den att hitta för i single-variant. Den skarpögde kanske redan har noterat att cigarren är åt det långa hållet, den gör således sig förtjänt av namnet. Längden var så pass att jag var tvungen att lägga cigarren på tvären för att överhuvud taget få plats med den i humidoren.

Fuente-cigarrerna tillverkas i Dominikanska Republiken, just denna variant kommer med ett Connecticut shade-täckblad utav madurosort samt innanmäte från Dominikanska Republiken. Cigarren är välbyggd och riktigt snygg med sin röda gördel med guld relief och gnistrande täckblad. Just täckbladet var förhållandevis slätt men drog man fingrarna över det så kunde man definitivt ana en viss strävhet i det.

Doften från den otända cigarren är väldigt subtil, förutom den sedvanliga trä- och lädertonen är det inte några andra dofter eller toner som sticker ut. Cigarren tänds väldigt enkelt och redan från början är det en mjuk och krämig rök som serveras en tillsammans med ett utmärkt drag. I början av sessionen är det nötighet tillsammans med gräs som dominerar smakfronten. Röken är något så när söt och lite gräddig, med en vaniljton och mild struktur. Efter en stund märker jag att cigarren har börjat brinna lite snett men efter bara några minuter har dett korrigerats av sig självt. Imponerande.

Utsikt över gårdsplanen samt en studie över cigarrstorlek

Den andra tredjedelen bjuder på en lite mer ombytlig cigarr. Från gräs/nötighet kommer en ton av anis in, en fin brytning mot framför allt grästonen. En stund efter detta börjar en smak av choklad att göra sig påmind, tillsammans med vaniljtonen blir det nästan lite utav en toffee-smak och smörighet som sprider sig. Samtidigt så ökar kryddigheten och röken får en mineralton med dragning åt kalk. Kryddigheten ökar allt eftersom och gör att chokladtonen mixas upp något som närmast kan beskrivas som en brödig smak. På slutet av cigarren vandrar smaken över åt ett något beskare håll där den brödiga tonen ackompanjeras av mynta och läder samtidigt som choklad och även rostat kaffe finns med.

Notera att dessa smakupplevelser utspelade sig under dryga 160 minuters rökning, synd att säga men det var nästan så man blev lite trött i gommen på sluttampen. Dock är det ett mycket gott betyg åt cigarren att den dels var förnöjsam under hela rökstunden, men också att den brann så bra och rakt under hela tiden.

Fuente Canone är en cigarr som ber om att rökas upp vid festliga tillfällen då man ska ha något rejält att fira och där tiden finns. Jag har sett uppgifter om folk på nätet som behövt spendera ”säkert en och en halv timme” med cigarren… och jag får det inte att gå ihop. Hade jag rökt denna pjäs snabbare hade det slutat vara ett nöje och övergått till en avverkning.

Återigen var det en rhum agricole som jag tyckte passade bäst till cigarren, återigen misstänker jag att det är grästonerna som gifter sig mer än väl med varandra. Kanske kan vara ett tips framöver för den hugade spekulanten.