När väl semestern har börjat på allvar, och det ytterst påpassliga hällregnet har anlänt, passar det alldeles utmärkt att ta sig an en av de omnämnda flaskorna som anlände för några veckor sedan. Just denna Glenfarclas var ett ögonblicksköp, alltid trevligt att ha en cask-variant hemma helt enkelt.

Dryck: Glenfarclas 105 Cask Strength

Glenfarclas-destilleriet har varit i bruk sedan 1865 under Grantfamiljens flagg, även om destilleriet som sådant byggdes 1836. Just den här sorten, 105:an, har funnits på marknaden sedan 1968 och ska man tro kännare på nätet var det Glenfarclas som var en av pionjärerna bakom cask strength-idén.

Nåväl, Glenfarclas 105 kommer i en svart, blank metallbehållare med det klassiska motivet av destilleriet påmålat. Flaskan som sådan är sober, en något ”vanligare” whiskyflaska än den 21-åriga. Tyvärr känns det något snålt då man får vanlig metallskruvkork men å andra sidan är det innehållet som räknas.

Med en sprithalt på 60% är det inte så man drar näsan full med ångorna till att börja med. Utan vatten är det en stor ton av vanilj och fat, kombinerat med kryddor, tobak, toffee och en dragning åt en viss fruktighet. Med lite vatten ipytsat öppnas whiskyn upp och går mer åt gräs/halmhållet tillsammans med en ljungton. Fruktigheten öppnas upp, tillsammans med en blommighet (ljungtonen som nämns ovan samt andra).

Outspädd är det en eldig känsla att vispa runt whiskyn i munnen, man känner sig helt enkelt lite lätt bedövad när vätskan har svalts och man drar in lite luft. I och med alkoholhalten är det lite svårt att urskilja några större detaljer i smaken. Här får man nöja sig med en sötma tillsammans med en kryddig ton som går mot kanel där strukturen är något oljig mot gommen.

Tillsammans med lite vatten blir whiskyn desto mer nyanserad. Mjuk, sammetslen och med en behagligt brödig smak inleds whiskyns smakupplevelse. Efter ett tag framträder gräsigheten (som även förekom i doften) tillsammans med mineraler och ljung. Eftersmaken har en klar ton av rökighet samtidigt som jag, i svalget, känner en pepprighet som långsamt tonas ner allt eftersom.

Whiskyn är intensivt bärnstensfärgad i flaskan, den bruna färgen hos outspädd äppelmust med en anstrykning åt det gula hållet sammanfattar utseendet rätt väl. I med någon centiliter vatten i glaset och whiskyn går mot det gula hållet, nästan som brittisk cider.

I Sverige tillhör Glenfarclas 105 Cask Strength beställningssortimentet, med en prislapp på över 800 kronor känns det lite väl magstarkt. Betänk då att den här flaskan går att få tag på för dryga 360 kronor ute i Europa. Whiskyn som sådan är oerhört trevlig, dels helt outspädd och dels med en större dos vatten till. Outspädd är den eldig, mjukt rökig med en kryddig finish. Perfekt i ensamt majestät utan något till, helt enkelt. Med vatten till blir det helt plötsligt en riktig upplevelse med mycket smakdetaljer att utforska. En ombytlig whisky för flera olika tillfällen helt enkelt. Har du möjlighet att jaga tag på en flaska till ”europeiskt pris” är det ett fynd, det svenska priset känns mer folkhälsorelaterat än prisvärt… Tyvärr.