Churchill fångad i det han var mest känd för - cigarr och arbete

Churchill fångad i det han var mest känd för - cigarr och arbete

Det dröjde bra länge innan jag tog mig för att prova cigarrernas cigarr. Nej, det är inte en Cohiba Esplendidos för den som trodde det. I min värld finns det en cigarr med större symbolvärde än andra, en cigarr som fått namnet efter mannen som rökte just denna cigarr. Winston Churchill har på senare tid, tillsammans med Castro, blivit själva sinnebilden för cigarrökaren. Kanske är det tack vare denna image som det känns så bra att förbereda cigarren?

Cigarr: Romeo y Julieta Churchill (7 x 47)

Cigarren kommer med en ytterst enkel men ack så effektiv gördel, gyllene med svart text och ett stansat mönster (bild). I handen är det en någorlunda ”luftig” cigarr, inte alltför hårt rullad men otroligt konsistent utmed hela sin längd. Täckbladet, från Vuelta Abajo om jag förstått det hela rätt, går i en mjölkchokladbrun nyans och är någorlunda slätt, även om det märks av en förhållandevis rejäl ådring.

Jag tänder upp cigarren och möts direkt av en bra, tjock rök med avrundade toner av läder och nötter. Från starten märks också att draget är väl avvägt; just denna sortens drag, som Churchill-modellen besitter, är precis det motstånd jag vill ha. Efter ett kort tag kommer cederträ och choklad in i röken och ganska snart efter detta mjukas det hela upp av en påtaglig fruktighet.

Efter dryga halva cigarren sjunker fruktigheten undan och kvar är chokladtonen, något utblandad med en vaniljig toffee-karaktär. Allt eftersom blandas en viss del vitpeppar och mineral in i röken, men inte alltför påtagligt eller under någon särskilt längre tid. Under rökningen av denna del får jag kompensera lite på glödområdet, cigarren har en viss förmåga att tunnla om man inte håller ett ständigt flöde av luft genom den. Detta följer med även till slutet, vilket resulterar i varmrökning på en liten sträcka. Om man bortser från det så går cigarren i mål med fortsatt choklad/toffee-karaktär.

Så här i efterhand kan man alltid argumentera hur klokt det är att tända upp en cigarr som bör, enligt vissa i alla fall, lagras upp till tre år innan den konsumeras. Jag ville testa en av de mer legendariska cigarrerna som går att få tag på där ute, ett test som absolut inte resulterade i någon besvikelse. Tvärtemot, nu har jag en referens att gå på och en till Churchill som kommer få spendera ett rejält antal månader till i humidoren innan den tänds upp.