Att hjälpa till med vaktande av gården har sina oväntade fördelar, särskilt då den man hjälper är nere i Frankrike och kör Le Mans Classic (och lyckas mycket bra också, bör tilläggas). Väl hemkommen presenterades en liten flaska calva som tack för hjälpen. Aldrig prövad och med en uppsyn som knappast lär ses på Systembolaget var det med spänning jag bröt lackförseglingen och hällde upp ett glas

Dryck: Frémont calvados (4-årig)

Som sagt, flaskan är rejält rustik med sin bit juteväv runt flaskhalsen och lackförseglad kork. Men just det gör det hela ack så charmigt, för hur många kan stoltsera med en sådan härlig flaska i skåpet eller i källaren? Julien Frémont heter mannen bakom calvadosen och han har sitt lilla gårdsdestilleri i byn St Georges en Auge där man gjort cider och calvados sen sent 1700-tal.

Redan i flaskan anar man att det här är lite mer utav ett rejält hantverk än till exempel Boulard eller Père Magloire. Förutom den nämnda rustikheten så ser man även på vätskan att den har en anstrykning av dimmighet i sig, den är helt enkelt inte helt klar. Till färgen är spriten nästintill klargul med en dragning åt oranget.

Doften från calvan är, trots sin något låga ålder, härligt komplex. Här återfinns en stor doft av gröna äpplen tillsammans med dels en kalkig ton av mineral som stramar upp det hela. Samtidigt, på andra sidan, så återfinns vanilj, rostat fat och toffee/bränt socker som lånar en lätt kryddighet åt ångorna från glaset.

Något man normalt sett inte brukar reagera över när man dricker någon av destilaten är om det finns en syrlig fräschör i drycken, ofta drunknar detta bland stora smaker och dofter. Med denna calvados, däremot, slås man av att det är en väldigt frisk smak. Mogna äpplen blandar sig med både syra och sötma tillsammans med vanilj/knäck och en mild smörighet. På toppen av allt detta återkommer en antydan av mineralerna från doftstycket. Riktigt bra.

Julien Frémont och ägorna

Julien Frémont och ägorna

Skulle ni nu ha vägarna förbi Normandie kan jag gott rekommendera er att titta förbi monsieur Frémonts gård för att avnjuta en riktigt bra calva. Jag har även som hastigast fått pröva gårdens pommeau också och den är minst lika bra som calvadosen. Denna flaska, med dess innehåll, kommer således starkt rekommenderad. Kanske är den en aningens för syrlig för att riktigt vilja gifta sig med cigarrer, funkade någorlunda till Romeo y Julietta Churchill men en vild chansing säger att en snällare Dominikansk cigarr kanske skulle kunna fungera ännu bättre.