Cigarr


2009-01-20

2009-01-20

… Och bye to the thief. Ett glas DeLuze XO och en Vegas Robaina fick avsluta den 43:e och inviga den 44:e presidenten…

Annonser

Användaren Rastapopoulos ställer en intressant fråga på Cigarrprat-forumet: Tillverkade Cohiba några Edicion Limitadas piramides 2004? Detta då det dykt upp ett gäng sådana hos en svensk handlare av lite högre rang. Det hela utvecklar sig åt ett mer rafflande håll då det bekräftas att de endast var -01 och -06 som det tillverkades några piramides i E.L.-klass.

Spännande fortsättning följer, kan man anta…

Och, som vanligt, får jag inleda med att be om ursäkt över extrem frånvaro. Detta, mest, på grund av att jag fått lägga lite mer tid på jobb och den andra bloggen, Tankebrott. Men men, nu är juledigheten här och man kan lägga lite mer tid på roligheter…

harngren

SvD har en lite längre artikel om Måns Härngren och dennes fimpande av cigarretter men, samtidigt, njutande av cigarrer:

Knappt ett år efter den första cigarren drog han igång verksamhet. Fram tills rökförbudet trädde i kraft sommaren 2005 ägnade sig Måns Herngrens firma åt den något bisarra kombinationen filmproduktion och tobaksimport.

– Billiga cigarrer till folket, det var min tanke. Jag tog in allt från handrullade som kostade 30 kronor styck till de dyraste Cohiba som kostade 150 kronor. Givetvis gick bara de dyraste åt, även om de inte alls var lika prisvärda egentligen. Men det är väl samma sak med viner, antar jag. Folk köper de dyraste i tron att de är finare. När det gäller cigarrer slutar det hela tyvärr med att folk står och röker någon Churchillhistoria i tio minuter innan de börjar må illa.

Rätt läsvärd, tycker jag allt.

En lat måndag leder till en mini-update:

  • Kanadensisk whisky är kanske inget man direkt känner ett enormt sug efter. Dock verkar denna inte vara alltför dum; Canadian Club 30 y.o. Detta destillat har sin premiär för att fira 150-årsjubiléet för tillverkaren av nämnda whisky. 2 000 flaskor har producerats och kan anförskaffas i staterna för dryga 200 USD.
  • CigarCyclopedia skriver om en intressant artikel i tidningen Cigar Buyer, en panel med åtta personer fick i uppdrag att para ihop den lämpligaste spritsorten med en Montecristo Edmundo. Den sort som gick bäst mot cigarren visade sig vara en Hine Cigar Cognac, således något att hålla utkik efter. För närmare detaljer, läs notisen här.

Och mini blev den. Ta-ta!

Efter en vecka av filminspelning, en helvetestur genom centrala Stockholm samt alldeles för lite sömn så kan man kanske ändå fråga sig varför denna sida inte uppdaterats tidigare.

… eller så går vi rakt på nyheterna.

  • Även i cigarrbranschen så pågår uppköpen för fullt, nu senast är det anrika Schweiziska Davidoff som har köpt upp Camacho Cigars. Christian Eiroa, sonen i familjen, stannar kvar som chef för Camacho Cigars medan hans far, Julio Eiroa, drar sig tillbaka från affärsvärlden och ägnar all sin tid åt att odla tobak.
  • Ok, ni har rätt så exakt en och en halv dag på er att slå sönder era spargrisar och samla ihop så mycket ni bara kan. Det är nämligen nu som Christies håller sin årliga cigarrauktion:

A pre-embargo case of 100 Romeo y Julieta cigars from the long-ago-closed humidor at the Saks & Co. store in New York in excellent condition is being offered, with 25 each of a Petit Corona (5 inches by 46 ring), a Corona (5 3/4 x 44) and two perfectos of 6 1/2 inches by 48 ring and 6 1/4 inches by 52 ring. The projected sales price is from $14,000-17,500 or $140-175 per cigar.

Three boxes of pre-embargo Hoyo de Monterrey cigars with light claro wrappers from the 1920s or 1930s from the T.B. Carlin shop in London are being offered. All are 5 1/4 inches by 38 ring:

A partial box of 38 is expected to bring from $1,750-2,600;

Two full boxes of 50 cigars are expected to sell for $2,600 to $3,500 each.

A pre-embargo box of 50 Belinda Empires (5 1/2 x 42) is expected to go for $1,750-2,100.

A 1992 Cuban Cohiba Aniversario Linea 1492 humidor with 90 cigars, including 15 each of the Siglo I-VI sizes with anniversary bands (no. 56 of 500 made) is expected to sell for $2,800-3,500.

  • Det här får väl sorteras in under ”what the hell?”-kategorin: designern Jhung Yuro har vispat ihop ett par sneakers till Hennessy. Varför? Ingen vet…
  • Om du har planer på att prova på lite whisky på Islay kommer Bruichladdichs egna blogg med några tips på var man kan stanna då man har vägarna förbi. Ser ju inte direkt dåligt ut…

Ibland behöver man de mest banala ursäkter för att komma loss med en aktivitet. I detta fallet handlade det om att få igång ett trådlöst nätverk hemma och kunna sitta på farstubron med en laptop i knät och surfa på bäst man ville, samtidigt som man håller i en cigarr. Alla sätt är bra…

Cigarr: Hoyo de Monterrey Epicure No 2 (4 7/8 x 50)

Med en historia som sträcker sig dryga 140 år bakåt i tiden är Hoyo de Monterrey ett av cigarrvärldens äldre, och samtidigt välrenommerade,  märken. Märket grundades av spanjoren José Gener 1865 i den, i cigarrsammanhang, så klassiska Vuelta Abajo-regionen. Märket blev snabbt populärt, framför allt i brittiska kretsar. 1900 dog Gener och företaget drevs vidare av dottern, Lutgarda Gener, i trettio år till innan bolaget såldes vidare. I dag ägs märket, som alla kubanska märken, av den kubanska staten, och detta lär inte ändra på sig i första taget misstänker jag. Notera också att det finns en icke-kubansk variant som ägs av Villazon.

Cigarren, epicure no 2, kommer med ett mellanljust täckblad som går i mjölkchokladtoner. Bladet är något ådrigt och knotigt, vilket förs över på cigarren, dock utan att förta utseendet det minsta. Byggkvaliteten är förhållandevis god, cigarren är jämt packad över hela sin längd, dock är det inte den maskinlika kvaliteten som på t.ex. en CAO Brazilia.

Otänd är cigarren ytterst blygsam i sina dofter; choklad samt lite trä och läder. Dessa dofter kommer inlindade i en behaglig sötma som ytterligare mjukar upp intrycket av cigarren.

När cigarren väl är tänd, vilket går ytterst smidigt, ger den från första början en tjock och krämig, vit rök med ett perfekt drag. Smaken går i samma fotspår som dofterna från den otända cigarren, här är det choklad och en viss sötma tillsammans med vanilj och en kryddighet (muskot?). Efter ett tag ackompanjeras chokladtonen med en antydan av nötter och fruktighet.

Övergången till den andra tredjedelen bjuder på mer choklad medan nötigheten och vaniljen tar ett steg tillbaka. Istället är det läder och cederträ som stramar upp smaken något. Samtidigt visar cigarren vissa tendenser till att brinna snett, något som troligen mer kan tillskrivas ett något överfuktat exempelar än att cigarren som sådan skulle vara substandard. På slutet av denna del växer chokladen, fruktigheten och en tydlig brödighet i styrka.

Sista sträckan på cigarren handlar om en, och endast en, sak; choklad. Tydliga kakaotoner blandas upp med mjukare ton av mörk blockchoklad. Detta fortsätter tills cigarren läggs ned i askfatet med dryga 2.5 cm kvar av den.

Dryck: Boulard Grand Solage

Denna calvados är en riktigt standardcalva som återfinns på absolut flesta Systembolag. Tillverkaren är Boulard och calvan som sådan är en blend, bestående av olika sorters destillat på en ålder av mellan 3 till 5 år.

Upphälld är det en stor doft av både mogna och färska äpplen som kommer från drycken. Dessa blandas upp med doften av bränt socker, druvor och kanel. Dessutom finns det en förhållandevis rejäl dos alkohol i ångorna, så se upp innan du drar in för mycket på en gång.

Äpplena är inte riktigt lika påtagliga när man väl smakar på calvadosen, möjligen kan man relatera dessa till en viss syrlighet i början av avsmakningen. Syrligheten ersätts av en något basisk mineralton tillsammans med det tidigare omnämnda brända sockret och avslutar på en kryddig finish tillsammans med trä/tobak.

Calvadosen och cigarren fungerade bra ihop, minarltonen och kryddigheten i calvadosen gifte sig ordentligt med cigarrens choklad, nötter och vanilj. Som ett experiment hade jag ett litet glas av Clement till för att se om detta var bättre anpassat, dock märkte jag ingen större skillnad med rom till cigarren istället för calvados.

Slutsatsen är att både cigarren och calvadosen fungerar bra för sig själva och ihop. Med en röktid på strax över timmen och med en väldigt mjuk palett av smaker passar cigarren till, i stort sett, vilken tid på dygnet som helst. Stora, inbjudande smaker till ett resonabelt pris, inte svårare än så att sammanfatta Epicure no 2.

Saker och ting börjar röra sig på nya jobbet, men jag ska försöka få till lite nyheter och någon recension framöver här. Keep watching this space, som det brukar heta.

  • Som så mycket annan shopping på nätet går mycket av tiden åt till att leta fynd och hitta billigaste men också bästa varan. About.coms cigarrsite har satt ihop en topp 10-lista över vad de anser är ”most bang for the buck”. Några av märkena känner man igen, några märken är… mindre kände, för att vara diplomatiskt. Kanske något att slänga med nästa beställning?
  • Funderar du på exakt hur du ska kalibrera din hygrometer? Ett tips kring detta med salttester från Cigar Advisor.
  • Goda nyheter från Islay; ser ut som om skörden av korn blir dryga 10% större än man förväntade sig.
  • Och om, av någon anledning, du funderar på att importera cigarrer i Tyskland kanske du bör läsa svågerns berättelse om hur det gick med hans beställning från Don Gabriel. Sensmoral: beställ till Sverige.
  • Lystring, Macanudo-älskare (och amerikansk-gjorda Romeo y Julieta-konsumenter): Cigar Cyclopedia har en blänkare om ett gäng nya modeller som är på väg ut på marknaden. För Macanudos del är det Macanudo 1968 (kommer i fyra storlekar) och Macanudo Reserva Anual 2008 (kommer i tre storlekar). De icke-kubanska Romeo y Julieta är Romeo y Julieta Habana Reserve (kommer i 10 storlekar) samt Romeo y Julieta Reserva Real (kommer i 18 storlekar!).
  • För en gångs skull är det bara en förbannat dyr whisky och inte en ”sälj din etagevåning på Strandvägen”-dyr whisky: en lite längre artikel på Luxist.com om tre herrar som satsar på de små volymerna av exklusiv whisky. Sorten som provas i artikeln är en blended från 1960. Spännande läsning, minst sagt.

Dagens musikstycke blir inte så mycket mer klassiskt än så här. Moonlight Serenade med The Glenn Miller Orchestra.

Nästa sida »