Dryck


2009-01-20

2009-01-20

… Och bye to the thief. Ett glas DeLuze XO och en Vegas Robaina fick avsluta den 43:e och inviga den 44:e presidenten…

Efter lång frånvaro är det dags att ge sig i kast med ytterligare en recension. Närmare bestämt en cognac av ett, för mig, oprövat märke; Frapin.

Dryck: Frapin VS Luxe

Frapin VS Luxe

Frapin VS Luxe

Familjen Frapin har en lång historia, redan på slutet av 1200-talet hade man etablerat sig i sydvästra Frankrike. Först ägnade man sig åt vinodling men gick så över till destillering och cognacstillverkning. Idag har man 300 hektar mark i Grande Champagne-distriktet, där 200 hektar har vikts åt att odla uni blanc-druvor, som senare kommer att bli cognac.

Denna provade sort, VS Luxe, är den enklaste som man producerar. Notera dock att detta är en grande champagne-sort, så termen ”enkel” får här en något annorlunda klang.

Cognacens färg är mjukt halmgul med en dragning åt lite oranget. Doften från drycken är först och främst blommig, lite ”druvig” och fräsch frukt. Bakom dessa uppfriskande toner anar man torrare toner av choklad och trä samt, på slutet, en antydan av mineral. Således en något torr finish.

På smaksidan förekommer även här en blommighet först och främst, en mild sådan. Detta ackompanjeras strax av ett tydligt drag av druvor tillsammans med en ihållande sötma som är väl avvägd. Den långa, något söta eftersmaken kompletteras på slutet av en lätt vanilj/träfinish.

Denna sort återfinns ej i Sverige, istället får man leta runt utanför landets gränser om man vill ha tag i denna sort (själv fick jag tag på en liter för dryga 250 kronor). Som en VS är denna cognac otroligt trevlig, tillräckligt smakrik för att det inte ska vara ogjort att smutta men inget som kräver total uppmärksamhet. Således starkt rekommenderad.

Till skillnad från många andra cognacsproducenter har Frapin en förhållandevis behaglig hemsida, värt ett besök för den nyfikne.

En lat måndag leder till en mini-update:

  • Kanadensisk whisky är kanske inget man direkt känner ett enormt sug efter. Dock verkar denna inte vara alltför dum; Canadian Club 30 y.o. Detta destillat har sin premiär för att fira 150-årsjubiléet för tillverkaren av nämnda whisky. 2 000 flaskor har producerats och kan anförskaffas i staterna för dryga 200 USD.
  • CigarCyclopedia skriver om en intressant artikel i tidningen Cigar Buyer, en panel med åtta personer fick i uppdrag att para ihop den lämpligaste spritsorten med en Montecristo Edmundo. Den sort som gick bäst mot cigarren visade sig vara en Hine Cigar Cognac, således något att hålla utkik efter. För närmare detaljer, läs notisen här.

Och mini blev den. Ta-ta!

Efter en vecka av filminspelning, en helvetestur genom centrala Stockholm samt alldeles för lite sömn så kan man kanske ändå fråga sig varför denna sida inte uppdaterats tidigare.

… eller så går vi rakt på nyheterna.

  • Även i cigarrbranschen så pågår uppköpen för fullt, nu senast är det anrika Schweiziska Davidoff som har köpt upp Camacho Cigars. Christian Eiroa, sonen i familjen, stannar kvar som chef för Camacho Cigars medan hans far, Julio Eiroa, drar sig tillbaka från affärsvärlden och ägnar all sin tid åt att odla tobak.
  • Ok, ni har rätt så exakt en och en halv dag på er att slå sönder era spargrisar och samla ihop så mycket ni bara kan. Det är nämligen nu som Christies håller sin årliga cigarrauktion:

A pre-embargo case of 100 Romeo y Julieta cigars from the long-ago-closed humidor at the Saks & Co. store in New York in excellent condition is being offered, with 25 each of a Petit Corona (5 inches by 46 ring), a Corona (5 3/4 x 44) and two perfectos of 6 1/2 inches by 48 ring and 6 1/4 inches by 52 ring. The projected sales price is from $14,000-17,500 or $140-175 per cigar.

Three boxes of pre-embargo Hoyo de Monterrey cigars with light claro wrappers from the 1920s or 1930s from the T.B. Carlin shop in London are being offered. All are 5 1/4 inches by 38 ring:

A partial box of 38 is expected to bring from $1,750-2,600;

Two full boxes of 50 cigars are expected to sell for $2,600 to $3,500 each.

A pre-embargo box of 50 Belinda Empires (5 1/2 x 42) is expected to go for $1,750-2,100.

A 1992 Cuban Cohiba Aniversario Linea 1492 humidor with 90 cigars, including 15 each of the Siglo I-VI sizes with anniversary bands (no. 56 of 500 made) is expected to sell for $2,800-3,500.

  • Det här får väl sorteras in under ”what the hell?”-kategorin: designern Jhung Yuro har vispat ihop ett par sneakers till Hennessy. Varför? Ingen vet…
  • Om du har planer på att prova på lite whisky på Islay kommer Bruichladdichs egna blogg med några tips på var man kan stanna då man har vägarna förbi. Ser ju inte direkt dåligt ut…

Ibland behöver man de mest banala ursäkter för att komma loss med en aktivitet. I detta fallet handlade det om att få igång ett trådlöst nätverk hemma och kunna sitta på farstubron med en laptop i knät och surfa på bäst man ville, samtidigt som man håller i en cigarr. Alla sätt är bra…

Cigarr: Hoyo de Monterrey Epicure No 2 (4 7/8 x 50)

Med en historia som sträcker sig dryga 140 år bakåt i tiden är Hoyo de Monterrey ett av cigarrvärldens äldre, och samtidigt välrenommerade,  märken. Märket grundades av spanjoren José Gener 1865 i den, i cigarrsammanhang, så klassiska Vuelta Abajo-regionen. Märket blev snabbt populärt, framför allt i brittiska kretsar. 1900 dog Gener och företaget drevs vidare av dottern, Lutgarda Gener, i trettio år till innan bolaget såldes vidare. I dag ägs märket, som alla kubanska märken, av den kubanska staten, och detta lär inte ändra på sig i första taget misstänker jag. Notera också att det finns en icke-kubansk variant som ägs av Villazon.

Cigarren, epicure no 2, kommer med ett mellanljust täckblad som går i mjölkchokladtoner. Bladet är något ådrigt och knotigt, vilket förs över på cigarren, dock utan att förta utseendet det minsta. Byggkvaliteten är förhållandevis god, cigarren är jämt packad över hela sin längd, dock är det inte den maskinlika kvaliteten som på t.ex. en CAO Brazilia.

Otänd är cigarren ytterst blygsam i sina dofter; choklad samt lite trä och läder. Dessa dofter kommer inlindade i en behaglig sötma som ytterligare mjukar upp intrycket av cigarren.

När cigarren väl är tänd, vilket går ytterst smidigt, ger den från första början en tjock och krämig, vit rök med ett perfekt drag. Smaken går i samma fotspår som dofterna från den otända cigarren, här är det choklad och en viss sötma tillsammans med vanilj och en kryddighet (muskot?). Efter ett tag ackompanjeras chokladtonen med en antydan av nötter och fruktighet.

Övergången till den andra tredjedelen bjuder på mer choklad medan nötigheten och vaniljen tar ett steg tillbaka. Istället är det läder och cederträ som stramar upp smaken något. Samtidigt visar cigarren vissa tendenser till att brinna snett, något som troligen mer kan tillskrivas ett något överfuktat exempelar än att cigarren som sådan skulle vara substandard. På slutet av denna del växer chokladen, fruktigheten och en tydlig brödighet i styrka.

Sista sträckan på cigarren handlar om en, och endast en, sak; choklad. Tydliga kakaotoner blandas upp med mjukare ton av mörk blockchoklad. Detta fortsätter tills cigarren läggs ned i askfatet med dryga 2.5 cm kvar av den.

Dryck: Boulard Grand Solage

Denna calvados är en riktigt standardcalva som återfinns på absolut flesta Systembolag. Tillverkaren är Boulard och calvan som sådan är en blend, bestående av olika sorters destillat på en ålder av mellan 3 till 5 år.

Upphälld är det en stor doft av både mogna och färska äpplen som kommer från drycken. Dessa blandas upp med doften av bränt socker, druvor och kanel. Dessutom finns det en förhållandevis rejäl dos alkohol i ångorna, så se upp innan du drar in för mycket på en gång.

Äpplena är inte riktigt lika påtagliga när man väl smakar på calvadosen, möjligen kan man relatera dessa till en viss syrlighet i början av avsmakningen. Syrligheten ersätts av en något basisk mineralton tillsammans med det tidigare omnämnda brända sockret och avslutar på en kryddig finish tillsammans med trä/tobak.

Calvadosen och cigarren fungerade bra ihop, minarltonen och kryddigheten i calvadosen gifte sig ordentligt med cigarrens choklad, nötter och vanilj. Som ett experiment hade jag ett litet glas av Clement till för att se om detta var bättre anpassat, dock märkte jag ingen större skillnad med rom till cigarren istället för calvados.

Slutsatsen är att både cigarren och calvadosen fungerar bra för sig själva och ihop. Med en röktid på strax över timmen och med en väldigt mjuk palett av smaker passar cigarren till, i stort sett, vilken tid på dygnet som helst. Stora, inbjudande smaker till ett resonabelt pris, inte svårare än så att sammanfatta Epicure no 2.

Saker och ting börjar röra sig på nya jobbet, men jag ska försöka få till lite nyheter och någon recension framöver här. Keep watching this space, som det brukar heta.

  • Som så mycket annan shopping på nätet går mycket av tiden åt till att leta fynd och hitta billigaste men också bästa varan. About.coms cigarrsite har satt ihop en topp 10-lista över vad de anser är ”most bang for the buck”. Några av märkena känner man igen, några märken är… mindre kände, för att vara diplomatiskt. Kanske något att slänga med nästa beställning?
  • Funderar du på exakt hur du ska kalibrera din hygrometer? Ett tips kring detta med salttester från Cigar Advisor.
  • Goda nyheter från Islay; ser ut som om skörden av korn blir dryga 10% större än man förväntade sig.
  • Och om, av någon anledning, du funderar på att importera cigarrer i Tyskland kanske du bör läsa svågerns berättelse om hur det gick med hans beställning från Don Gabriel. Sensmoral: beställ till Sverige.
  • Lystring, Macanudo-älskare (och amerikansk-gjorda Romeo y Julieta-konsumenter): Cigar Cyclopedia har en blänkare om ett gäng nya modeller som är på väg ut på marknaden. För Macanudos del är det Macanudo 1968 (kommer i fyra storlekar) och Macanudo Reserva Anual 2008 (kommer i tre storlekar). De icke-kubanska Romeo y Julieta är Romeo y Julieta Habana Reserve (kommer i 10 storlekar) samt Romeo y Julieta Reserva Real (kommer i 18 storlekar!).
  • För en gångs skull är det bara en förbannat dyr whisky och inte en ”sälj din etagevåning på Strandvägen”-dyr whisky: en lite längre artikel på Luxist.com om tre herrar som satsar på de små volymerna av exklusiv whisky. Sorten som provas i artikeln är en blended från 1960. Spännande läsning, minst sagt.

Dagens musikstycke blir inte så mycket mer klassiskt än så här. Moonlight Serenade med The Glenn Miller Orchestra.

Arbetet med den andra bloggen snor en hel del tid, så när postningsperioderna går ner här vet ni varför (och det är ju då naturligtvis ett ypperligt gott skäl att maila/kommentera och begära tätare uppdateringar). Mot nyheterna!

  • En rejäl cigarrbatch ska vara på ingående, bland alla spännande samplers och lådor har svågern smugit med en låda av de hypade NUBs. Skrev om dessa i våras och nu verkar det alltså vara dags att testa… Synd bara att cigarren får ett ”meh”-betyg av About.coms recensent.
  • Tänk om man kunde ha ett sådant jobb… Cigar Aficionados reporter fick till en lunchdejt då Charlie Toraño ”svängde förbi” kontoret och bjöd på en liten överraskning. Fyra år har gått sen Toraños Tribute-cigarrer fanns att tillgå. Nu är man redo att släppa en ny version… och omdömet låter som om väntan varit värt det hela.

It then warmed up nicely to grow more balanced, with the zippy pepper framed by an underlying sweetness. It has hard wood notes, a touch of raisin flavor and a heavy cedar component, probably from the six months of age the cigar has. It burned perfectly

  • Det lär knappast gått någon förbi att det stormar i karibien, drabbade är bland andra Kuba. Cigar Cyclopedia har en snabb genomgång av skadorna efter orkanen Gustav, totalt kan man säga att cigarrälskarna kan andas ut temporärt. Skadorna kunde varit mycket, mycket värre.
  • Och när vi ändå pratar om Cigar Cyclopedia och deras nyheter; Habano SA ska komma med en del nya godsaker, eller vad sägs om att Partagas Salomones (7 1/4 x 57) blir en standard i sortimentet framöver, eller att man framöver kommer marknadsföra tre olika cigarrer i självfuktande aluminiumtuber (Hoyo, Montecristo och Romeo y Julieta ingår).
  • Om vi bortser från Le Voyage-cognacen från Delamain (för 7 000 USD jojatackar!) så finns det ett något mer prisvärt sätt att prova på denna unika tillverkares sortiment. Huset har släppt ett ”trio pack”, med tre flaskor på vardera 200 ml, där man får med en Pale & Dry XO, en sort vid namn Vesper och, slutligen, en flaska med Tres Venerable. Allt till en kostnad av 129 USD.
  • Slutligen, inget man vill råka ut för: tjära som utsöndras i cigarren. Stogie Review har en bra genomgång kring detta fenom, hur det åtgärdas lämpligast och vad som kan tänkas lika bakom.

Vem kan få nog av den sammetslena rösten, tillhörande Vaughn Monroe? Svar: ingen. Så vi kör en till klassiker, Someday (You’ll Want Me To Want You).

Sen kan det vara trevligt att se karln livs levande, med orkester och allt.Beware my heart och filmen heter Carnegie Hall.

Det var… länge sen sist.

Ja, det får räcka. Lets go!

  • Nog är det många som har bilden av ciggarrökaren som en man i, mer eller mindre, sina bästa år. Det finns dock en population av kvinnliga rökare där ute, om man ska våga sig på en kvalificerad gissning är denna population klart mycket större i USA än i Sverige. Nu har det dykt upp en undersökning som tittat på detta fenomen, kvinnliga cigarrökare. Klart intressant, även om utsnittet kunde varit större

The average female respondent smoke 3-5 cigars per month. This is equal to about one cigar per week. While it seems clear that women smoke fewer cigars than their male counterparts, some 13% smoke one cigar per day and 7% smoke two per day.

  • Återigen är det dags för limitada-utskicken av Habanocigarrer. Utnämningarna kommer i februari och leveransen sker allt som oftast på sommaren. Dock är det först nu som årets versioner börjar dyka upp:
    • Cuaba Piramides (6 1/8 x 52), the first time that this brand has been included in a Edicion Limitada release. The standard Cuaba shapes are all perfectos, so the torpedo-shaped style is new for this brand.
    • Montecristo Sublimes (6 3/8 x 54). Andra gången denna vitola är med bland limitadasvarianterna.
    • Partagas Serie D No. 5 (4 3/8 x 50), en halvtum kortare än sin kollega, D No. 4.
  • Kubaner vs. icke-Kubaner… Ett ämne som dryftas om och om och om igen. En vettig genomgång av ämnet återfinns på Cigar Advisor.
  • Det är nu som funderandet, klämmandet och gluttandet upp mot himlen börjar. Japp, det är skördesäsong borta i Skottland.
  • Om ni är i Stockholmstrakten 18-20 och 25-27 september kan det vara idé att titta in på världens största whiskymässa (och Europas största ölmässa). Enligt utsago ska det vara 1300 sorter av öl, whisky och calvados på plats. Hela utställningslistan samt information hittas under mässans officiella hemsida.

Och för att försöka släta över det faktum att det var väldig länge sen vi sågs så bjuds det lite musik:

Okänd herre som framför klassikern ”There, I’ve said it again”

Den fantastiskt dynamiska Theresa Andersson – Na Na Na (får ni chansen, se henne live)

Att hjälpa till med vaktande av gården har sina oväntade fördelar, särskilt då den man hjälper är nere i Frankrike och kör Le Mans Classic (och lyckas mycket bra också, bör tilläggas). Väl hemkommen presenterades en liten flaska calva som tack för hjälpen. Aldrig prövad och med en uppsyn som knappast lär ses på Systembolaget var det med spänning jag bröt lackförseglingen och hällde upp ett glas

Dryck: Frémont calvados (4-årig)

Som sagt, flaskan är rejält rustik med sin bit juteväv runt flaskhalsen och lackförseglad kork. Men just det gör det hela ack så charmigt, för hur många kan stoltsera med en sådan härlig flaska i skåpet eller i källaren? Julien Frémont heter mannen bakom calvadosen och han har sitt lilla gårdsdestilleri i byn St Georges en Auge där man gjort cider och calvados sen sent 1700-tal.

Redan i flaskan anar man att det här är lite mer utav ett rejält hantverk än till exempel Boulard eller Père Magloire. Förutom den nämnda rustikheten så ser man även på vätskan att den har en anstrykning av dimmighet i sig, den är helt enkelt inte helt klar. Till färgen är spriten nästintill klargul med en dragning åt oranget.

Doften från calvan är, trots sin något låga ålder, härligt komplex. Här återfinns en stor doft av gröna äpplen tillsammans med dels en kalkig ton av mineral som stramar upp det hela. Samtidigt, på andra sidan, så återfinns vanilj, rostat fat och toffee/bränt socker som lånar en lätt kryddighet åt ångorna från glaset.

Något man normalt sett inte brukar reagera över när man dricker någon av destilaten är om det finns en syrlig fräschör i drycken, ofta drunknar detta bland stora smaker och dofter. Med denna calvados, däremot, slås man av att det är en väldigt frisk smak. Mogna äpplen blandar sig med både syra och sötma tillsammans med vanilj/knäck och en mild smörighet. På toppen av allt detta återkommer en antydan av mineralerna från doftstycket. Riktigt bra.

Julien Frémont och ägorna

Julien Frémont och ägorna

Skulle ni nu ha vägarna förbi Normandie kan jag gott rekommendera er att titta förbi monsieur Frémonts gård för att avnjuta en riktigt bra calva. Jag har även som hastigast fått pröva gårdens pommeau också och den är minst lika bra som calvadosen. Denna flaska, med dess innehåll, kommer således starkt rekommenderad. Kanske är den en aningens för syrlig för att riktigt vilja gifta sig med cigarrer, funkade någorlunda till Romeo y Julietta Churchill men en vild chansing säger att en snällare Dominikansk cigarr kanske skulle kunna fungera ännu bättre.

– Hallå? Någon här? *Host* Det var fan vad det var dammigt…

Sorry, det har varit en rätt låg aktivitet här på sistone… åtminstone på det skrivna, sådant som inträffar när man avnjuter semestern så gott det går. Men nu börjar allvaret igen och detta ”firas” genom att testa en av de större cigarrerna i humidoren samtidigt som det blir en nyhetsrunda. Things are back to normal, ladies and gentlemen.

  • Det här vet jag kommer få en del att raskt printa ut artikeln: Health Benefits of Cigars. Artikeln är skriven av fil. dr. (toxikologi och kemi) Mitch Fadem med en överblick över tobakens hälsohistoria. Kan vara intressant att titta på för folk från båda läger.
  • … Och när man ändå är inne på About.com kan man lika gärna friska upp historieminnet med att läsa artikeln om exakt varför cigarrer från Kuba är ix-nay i USA. Sen ler man och tänder en Cohiba.
  • För en gångs skull; en prestigewhisky som inte ska kosta som en mindre bil. Glenlivet släpper en 25-årig single malt, komplett med en smakfull trälåda. Drycken har spenderat de två sista åren på färska sherryfat för extra sötma och större smak. Med ton av honung och malt föll den domarna på Malt Advocate i smaken, 93 i betyg talar sitt tydliga språk. Whiskyn kommer i höst och kommer kosta dryga 350 USD.
  • Fyndat spännande saker i din cigarr? Brian på Stogie Review plockade fram en Padron 3000, klippte den och… upptäckte en bit snöre inuti. Mardrömsinducerande läsning.
  • Favoritsiten framför andra när det kommer till cigarrecensioner är Keepers of the Flame och här är ytterligare ett skäl till att gilla dem; den monumentalt stora genomgången av Padrons cigarrer. 4000, 2000, Churchill, Panetela, Executive, Ambassador, 5000, Corticos, 6000, Londres, 3000, Magnum, Palmas, 7000, alla dess har fått sig en redig genomgång. Läs och begrunda.
  • CigarCyclopedia skriver en kortare nyhet om vad Hellboy-skådisen Ron Perlman just nu helst stoppar för cigarr i mungipan:

Although the story didn’t mention it, the 6-2 Perlman has been quoted in other interviews speaking about his current favorite, identified only as a “Nicaraguan” cigar.

But in the photo accompanying Brownfield’s story shows Perlman enjoying a 50-plus ring cigar that is obviously a Joya de Nicaragua blend, either the Antano 1970 or the Celebracion. Either way, he looks happy!

Eftersom jag lyssnat på Bing Crosby under författandet av denna post passar det alldeles utmärkt att lägga upp denna video, Bing Crosby & Andrew Sisters med ”Don’t Fence Me In”. Dubbelt passande då den äver förekommer i ett bra MASH-avsnitt.

Nästa sida »