Återigen är det dags för en sådan där ”kul för mig men vad bryr ni er”-postning. En lagom seg vecka innan jobbyte innebar en slentrianmässig beställning från en ny cigarrshop här i Sverige, en shop som endast koncentrerar sig på Carlos Toraños cigarrer. Resultatet lät inte vänta på sig, en dag efter beställningen så hade jag en mycket välpacketerad tingest i min brevlåda.

En Torañobeställning som bådar gott (klicka för större bild)

En Torañobeställning som bådar gott (klicka för större bild)

Följande cigarrer skymtar i bilden (från vänster till höger):

  • Signature Collection Robusto (5×52)
  • Casa Torano Robusto (4-3/4×52)
  • Exodus Silver Robosto Corto (4-7/8×52)
  • Exodus 1959 Robusto (5×52)
  • Noventa Santiago (5×50)
  • Casa Torano Toro (6-1/4×50)
  • Virtuoso Maestro (7×50)

Snabbt, smidigt, väl prissatt och bra packeterat. Blir inte så mycket bättre omdöme än så…

Efter en synnerligen bra, stillsam dag tycktes det vara en perfekt tid att åter dyka ner i recensionträsket, treva omkring sig och se om man får med sig något upp. Denna gång blev det en cigarr från Carlos Toraño, en av de nyanlända amerikanska rökverken, samt två stycken glas utav ädla droppar.

Cigarr: Carlos Toraño Cameroon 1916 Torpedo (6 1/2 x 54)

Carlos Toraño Cameroon 1916

Familjen Torãno gillar att sätta milstolparna i familjens historia på sina cigarrer. Exodus 1959 (recenserad här) fick sitt namn efter det årtalet som familjen gav sig av från Kuba och dess förstatligande av cigarrindustrin. Cameroon 1916 är ett mer lyckat årtal, det var nämligen vid den här tiden som familjen lämnade Spanien bakom sig och etablerade sig på Kuba.

Som bilden ovan antyder kommer cigarren med ett cederträfodral och två gördlar (lägg märket till att gördeln egentligen är mossgrön, inte svart). Det kamerunska täckbladet går i mellanbrunt och är lent under fingrarna även om en viss ådring förekommer (och ack denna känslighet som dessa täckblad har), tittar man i lite motljus förekommer en viss oljighet men inte direkt påtagligt. Cigarren är, som alltid med Toraños produkter, välbyggd bortom ordets betydelse – jämn och robust med en respektingivande tyngd. Doften från cigarren är sötma, läder och kryddighet i kombination med den rena tobaksdoften.

Upptänd är draget väl avvägt, det märks att det finns en hel del material i cigarren då man får göra en liten, liten ansträngning för att dra genom luft, perfekt i min mening. Direkt vid första draget är röken krämig, tjock och angenäm med en mild sötma. Kryddigheten dominerar tidigt in, även om tonen får samsas med främst kaffesmak men även, lite avlägset, choklad. Efter ett tag kompletteras detta med smörkola och en anstrykning av sandelträ. Framåt slutet på första tredjedelen kommer jordighet in i smaken samtidigt som jag känner en viss fruktighet i rökens sötma.

Den andra tredjedelen domineras till en början av lite skarpare smaker som gräs och nötter, sötman finns dock kvar under denna passage. När jag når mitten av cigarren kommer en tydlig chokladsmak, i detta skedet gör sig cognacen väldigt bra då den framhöver smörkolasmaken som finns i bakgrunden (se nedan). När jag börjar närma mig slutet på denna del blir cigarren påtagligt med beskedlig; nu är det mer grädde, kola och choklad på bekostnad av de sträva tonerna av gräs, kryddor och jord. I och med detta gör sig även romen väldigt bra som komplement.

Sista delen av cigarren får en brödig touch och i samband med detta antar cigarren en något konditoriaktig ton, choklad- och vaniljtoner i röken förstärker detta intryck. Tyvärr är det i detta läge som täckbladet spricker en aning, inte så mycket att cigarren ger sig men tillräckligt för att vara inge ett något luggslitet uttryck.

Jag har hävdat med en dåres envishet att i stort sett alla cigarrer jag rökt tar dryga timmen att ta sig genom, oavsett façon. Denna envishet har nu ett antal gånger fått ge sig, så även med denna cigarr. Närmare två timmar sitter jag och puffar på denna tingest innan jag ser det för gott att lägga ner den i askkoppen, att kalla cigarren för en ”slow burner” är ingen överdrift. Cigarren är riktigt prisvärd, mycket smak och tillräckligt komplex för att tillgodose de flesta gommar där ute, det är en cigarr jag utan att blinka kan rekommendera.

Dryck: Havana Club Añejo Reserva (rom)

Havana Club Añejo Reserva Havana Club är det enda stora märket från Kuba idag, ett märke som samägs av Pernod-Ricard och Cubaron sedan 1993. Just den här sorten, Añejo Reserva (40%, 259:- på Systembolaget), är en sjuårig rom som destillerats i kolumnpannor varpå den lagrats i 180-litersfat av amerikansk ek.

Romen är bärnstensfärgad med en dragning åt det mörka hållet. Doften från romen är komplex, här ryms söta toner av vanilj, päron och smörkola tillsammans med lite mer kryddighet, trä och gräs/halm.

Smaken är, liksom doften, fulländad och innehållsrik. Kaffe, choklad, bränt socker och tobak ryms i den första, direkta upplevelsen medan fat- och kryddtonerna kommer i andra hand. Det är en väldigt behaglig och rund rom, denna añejo reserva, som jag tycker passar alldeles utmärkt som en avec och till lite snällare cigarrer.

Till Toraño-cigarren blir denna rom lite väl mesig, jag har svårt att säga att det är romen jag dricker när jag för glaset till munnen. När chokladtonerna blommar ut gör sig romen riktigt bra men annars är det nästan lite synd att ”slösa” romen, bättre att ta ett glas vatten eller ett glas port till 1916-cigarren.

Dryck: Grönstedts XO (cognac)

Grönstedts XO Visst, det är lite IKEA-varning på Grönstedts vid det här laget (både på denna blogg och i svensk spritkultur) men likväl går det inte att komma ifrån att det är en fruktansvärt prisvärd cognac med ett kvalitetstänk som står sig nog så väl gentemot den utländska konkurrensen.

Grönstedts XO (40%, 321:- på Systembolaget) är en cognac där snittåldern på de ingående beståndsdelarna ligger på dryga 20 år (därav förkortningen för Extra Old).

Färgen på cognacen går i mörk bärnstensfärg, mörkare den ovan recenserade romen. Med denna dryck är doften fantastiskt mustig, förutom de sedvanliga tonerna av torkad frukt, fat och bränt socker så anar jag en blomighet och citrusfrukter samt inslag av fikon och något som jag skulle kunna beskriva som parfym. Undrar om det är valet av ek (limousine?) vid lagringen som slår igenom här…

Efter kontakt med gommen fortsätter superlativen, här är det en lång eftersmak som inte skäms för sig. Som vanligt med lite äldre cognac finns här en lättare vaniljton tillsammans med fat samtidigt som man känner av de torkade frukterna. Utöver detta känns bränt socker/knäck och citrustoner, där jag associerar till grapefrukt då en lätt antydan av beska återfinns i slutnoterna.

Även denna avec var lite misslyckad till cigarren då den i stort försvann smakmässigt, liksom med romen var det när cigarren rörde sig mot kaffe/choklad som cognacen gifte sig väl. Nej, ta då hellre denna helt rent i ett tulpanglas och gör som jag förslog här ovan för cigarren. Det är synd på så mycket doft och smak att det ska förgås i ett förvisso väldoftande men dominerande rökmoln.

(Cigarren har förvarats i 65% luftfuktighet utan cellofan)

Älholmen - Utsikt uppströms

Efter väl förrättat arbete under dagen och när kvällen ser ut som kortet ovan, då måste man nog insupa den ljumma luften på första parkett. Vad då bättre än att prova en av de nyanlända cigarrerna från Cigarrshopen? När det kommer till Toraño har jag bara provat på Reserva Selecta-serien innan så med det uttalade målet att se vad övrigt som fanns inom samma märke beställdes bland annat en Exodus 1959 robusto.

Cigarr: Carlos Toraño Exodus 1959 (5 x 52)

Carlos Toraño Exodus 1959 robusto

Exodus 1959 har fått sitt namn efter det år som Toraño-familjen lämnade Kuba, och dess nationaliseringar, bakom sig. 2001 var året då cigarren släpptes, i vissa lägen är den omskriven som Exodus Gold för att särskilja den från silver-varianten som släpptes året efter (allt enligt den faktaspäckade recensionen på Keepers of the Flame). Den boxpressade cigarrens täckblad och omblad kommer från Honduras medan inlagan är regionalt välspridd (Costa Rica, Dominikanska Republiken, Honduras, Mexiko och Nicaragua).

Väl upptagen ur humidorens mörka inre ter sig de mörka madurobladen inte längre så mörka som jag först trodde. I dagsljus framstår de mer som mellanbruna, ungefär som choklad. Bladen är också förhållandevis matta, inte riktigt den där gnistrande hinnan som man ibland kan se på vissa madurotyper. På byggnadssidan är den rejält välbyggd, kompakt känsla hela vägen igenom.

När cigarren är tänd är de första dragen lite utav en förvirring. Inte för att det är dålig smak eller drag utan för att jag har svårt att placera smakerna som dyker upp mer specifikt än ”kryddigt” och ”jordigt”. Ganska snart börjar dock de klassiska madurotonerna utkristallisera sig; man känner främst av en dominerande ton av kaffe och lite läder/cederträ. Efter ett tag börjar också en väl avrundad nötighet komma in, tillsammans med lite vanilj. Under den här tiden är röken förhållandevis neutral i sin karaktär, den innehar en viss sötma men då väldigt subtil. Röken är inte särskilt tjock utan rätt uppblandad av luft om man inte forcerar glöden (två puffar på raken till exempel) då röken blir klart tjockare och ljusare.

Stilstudie - En tänd Toraño i solnedgången…

När jag passerat halva cigarren ungefär så öppnas smaken upp ytterligare och jag kan känna en viss antydan av ljung. Desto tydligare är smaken av mandelmassa, en smak som befästs den sista biten till att inkludera brödighet och smaken av grädde. Ett helt bakverk, helt enkelt. Med cirka tre och en halv centimeter kvar av cigarren känner jag mig mer än nöjd och lägger ner den. Kanske slöseri med tanke på att den på intet sätt gett sig på smaksidan men är man klar så är man.

Under större delen av cigarrstunden var cigarren lite bångstyrig på glödsidan, fick gång efter annan rätta till små ”fingrar” som retsamt stack upp på askan. Det finns en viss möjlighet att den hade korrigerat sig själv, men efter Perdomo-alternativets högst lynniga förmåga att tunnla var jag inte benägen att testa och se. Detta resulterade i en rätt spännande askpelare som mer såg ut som en stenformation än de tjusiga, spikraka askpelarna man ibland kan få uppleva.

Vad kan man säga om den här Torañon då? Hitintills har jag inte blivit besviken på någon cigarr av märket Toraño, alla har varit välbyggda, välsmakande och trevliga i största allmänhet. Jag kan tänka mig att vänner av lite kryddigare tingestar kan ha svårt för den nästintill smeksamma natur som är Carlos Toraño-cigarrernas känntecken. Låt er dock inte förskräckas om ni inte testat cigarrerna, med tanke på kostnaden kontra kvaliteten tycker jag att man gör klokt i att prova på innan man avfärdar märket. Jag vet med mig att det kommer bli flera av Toraño här framöver i alla fall.

(Cigarren har förvarats i 65% luftfuktighet utan cellofan)