Efter lång frånvaro är det dags att ge sig i kast med ytterligare en recension. Närmare bestämt en cognac av ett, för mig, oprövat märke; Frapin.

Dryck: Frapin VS Luxe

Frapin VS Luxe

Frapin VS Luxe

Familjen Frapin har en lång historia, redan på slutet av 1200-talet hade man etablerat sig i sydvästra Frankrike. Först ägnade man sig åt vinodling men gick så över till destillering och cognacstillverkning. Idag har man 300 hektar mark i Grande Champagne-distriktet, där 200 hektar har vikts åt att odla uni blanc-druvor, som senare kommer att bli cognac.

Denna provade sort, VS Luxe, är den enklaste som man producerar. Notera dock att detta är en grande champagne-sort, så termen ”enkel” får här en något annorlunda klang.

Cognacens färg är mjukt halmgul med en dragning åt lite oranget. Doften från drycken är först och främst blommig, lite ”druvig” och fräsch frukt. Bakom dessa uppfriskande toner anar man torrare toner av choklad och trä samt, på slutet, en antydan av mineral. Således en något torr finish.

På smaksidan förekommer även här en blommighet först och främst, en mild sådan. Detta ackompanjeras strax av ett tydligt drag av druvor tillsammans med en ihållande sötma som är väl avvägd. Den långa, något söta eftersmaken kompletteras på slutet av en lätt vanilj/träfinish.

Denna sort återfinns ej i Sverige, istället får man leta runt utanför landets gränser om man vill ha tag i denna sort (själv fick jag tag på en liter för dryga 250 kronor). Som en VS är denna cognac otroligt trevlig, tillräckligt smakrik för att det inte ska vara ogjort att smutta men inget som kräver total uppmärksamhet. Således starkt rekommenderad.

Till skillnad från många andra cognacsproducenter har Frapin en förhållandevis behaglig hemsida, värt ett besök för den nyfikne.

Arbetet med den andra bloggen snor en hel del tid, så när postningsperioderna går ner här vet ni varför (och det är ju då naturligtvis ett ypperligt gott skäl att maila/kommentera och begära tätare uppdateringar). Mot nyheterna!

  • En rejäl cigarrbatch ska vara på ingående, bland alla spännande samplers och lådor har svågern smugit med en låda av de hypade NUBs. Skrev om dessa i våras och nu verkar det alltså vara dags att testa… Synd bara att cigarren får ett ”meh”-betyg av About.coms recensent.
  • Tänk om man kunde ha ett sådant jobb… Cigar Aficionados reporter fick till en lunchdejt då Charlie Toraño ”svängde förbi” kontoret och bjöd på en liten överraskning. Fyra år har gått sen Toraños Tribute-cigarrer fanns att tillgå. Nu är man redo att släppa en ny version… och omdömet låter som om väntan varit värt det hela.

It then warmed up nicely to grow more balanced, with the zippy pepper framed by an underlying sweetness. It has hard wood notes, a touch of raisin flavor and a heavy cedar component, probably from the six months of age the cigar has. It burned perfectly

  • Det lär knappast gått någon förbi att det stormar i karibien, drabbade är bland andra Kuba. Cigar Cyclopedia har en snabb genomgång av skadorna efter orkanen Gustav, totalt kan man säga att cigarrälskarna kan andas ut temporärt. Skadorna kunde varit mycket, mycket värre.
  • Och när vi ändå pratar om Cigar Cyclopedia och deras nyheter; Habano SA ska komma med en del nya godsaker, eller vad sägs om att Partagas Salomones (7 1/4 x 57) blir en standard i sortimentet framöver, eller att man framöver kommer marknadsföra tre olika cigarrer i självfuktande aluminiumtuber (Hoyo, Montecristo och Romeo y Julieta ingår).
  • Om vi bortser från Le Voyage-cognacen från Delamain (för 7 000 USD jojatackar!) så finns det ett något mer prisvärt sätt att prova på denna unika tillverkares sortiment. Huset har släppt ett ”trio pack”, med tre flaskor på vardera 200 ml, där man får med en Pale & Dry XO, en sort vid namn Vesper och, slutligen, en flaska med Tres Venerable. Allt till en kostnad av 129 USD.
  • Slutligen, inget man vill råka ut för: tjära som utsöndras i cigarren. Stogie Review har en bra genomgång kring detta fenom, hur det åtgärdas lämpligast och vad som kan tänkas lika bakom.

Vem kan få nog av den sammetslena rösten, tillhörande Vaughn Monroe? Svar: ingen. Så vi kör en till klassiker, Someday (You’ll Want Me To Want You).

Sen kan det vara trevligt att se karln livs levande, med orkester och allt.Beware my heart och filmen heter Carnegie Hall.

Efter en synnerligen bra, stillsam dag tycktes det vara en perfekt tid att åter dyka ner i recensionträsket, treva omkring sig och se om man får med sig något upp. Denna gång blev det en cigarr från Carlos Toraño, en av de nyanlända amerikanska rökverken, samt två stycken glas utav ädla droppar.

Cigarr: Carlos Toraño Cameroon 1916 Torpedo (6 1/2 x 54)

Carlos Toraño Cameroon 1916

Familjen Torãno gillar att sätta milstolparna i familjens historia på sina cigarrer. Exodus 1959 (recenserad här) fick sitt namn efter det årtalet som familjen gav sig av från Kuba och dess förstatligande av cigarrindustrin. Cameroon 1916 är ett mer lyckat årtal, det var nämligen vid den här tiden som familjen lämnade Spanien bakom sig och etablerade sig på Kuba.

Som bilden ovan antyder kommer cigarren med ett cederträfodral och två gördlar (lägg märket till att gördeln egentligen är mossgrön, inte svart). Det kamerunska täckbladet går i mellanbrunt och är lent under fingrarna även om en viss ådring förekommer (och ack denna känslighet som dessa täckblad har), tittar man i lite motljus förekommer en viss oljighet men inte direkt påtagligt. Cigarren är, som alltid med Toraños produkter, välbyggd bortom ordets betydelse – jämn och robust med en respektingivande tyngd. Doften från cigarren är sötma, läder och kryddighet i kombination med den rena tobaksdoften.

Upptänd är draget väl avvägt, det märks att det finns en hel del material i cigarren då man får göra en liten, liten ansträngning för att dra genom luft, perfekt i min mening. Direkt vid första draget är röken krämig, tjock och angenäm med en mild sötma. Kryddigheten dominerar tidigt in, även om tonen får samsas med främst kaffesmak men även, lite avlägset, choklad. Efter ett tag kompletteras detta med smörkola och en anstrykning av sandelträ. Framåt slutet på första tredjedelen kommer jordighet in i smaken samtidigt som jag känner en viss fruktighet i rökens sötma.

Den andra tredjedelen domineras till en början av lite skarpare smaker som gräs och nötter, sötman finns dock kvar under denna passage. När jag når mitten av cigarren kommer en tydlig chokladsmak, i detta skedet gör sig cognacen väldigt bra då den framhöver smörkolasmaken som finns i bakgrunden (se nedan). När jag börjar närma mig slutet på denna del blir cigarren påtagligt med beskedlig; nu är det mer grädde, kola och choklad på bekostnad av de sträva tonerna av gräs, kryddor och jord. I och med detta gör sig även romen väldigt bra som komplement.

Sista delen av cigarren får en brödig touch och i samband med detta antar cigarren en något konditoriaktig ton, choklad- och vaniljtoner i röken förstärker detta intryck. Tyvärr är det i detta läge som täckbladet spricker en aning, inte så mycket att cigarren ger sig men tillräckligt för att vara inge ett något luggslitet uttryck.

Jag har hävdat med en dåres envishet att i stort sett alla cigarrer jag rökt tar dryga timmen att ta sig genom, oavsett façon. Denna envishet har nu ett antal gånger fått ge sig, så även med denna cigarr. Närmare två timmar sitter jag och puffar på denna tingest innan jag ser det för gott att lägga ner den i askkoppen, att kalla cigarren för en ”slow burner” är ingen överdrift. Cigarren är riktigt prisvärd, mycket smak och tillräckligt komplex för att tillgodose de flesta gommar där ute, det är en cigarr jag utan att blinka kan rekommendera.

Dryck: Havana Club Añejo Reserva (rom)

Havana Club Añejo Reserva Havana Club är det enda stora märket från Kuba idag, ett märke som samägs av Pernod-Ricard och Cubaron sedan 1993. Just den här sorten, Añejo Reserva (40%, 259:- på Systembolaget), är en sjuårig rom som destillerats i kolumnpannor varpå den lagrats i 180-litersfat av amerikansk ek.

Romen är bärnstensfärgad med en dragning åt det mörka hållet. Doften från romen är komplex, här ryms söta toner av vanilj, päron och smörkola tillsammans med lite mer kryddighet, trä och gräs/halm.

Smaken är, liksom doften, fulländad och innehållsrik. Kaffe, choklad, bränt socker och tobak ryms i den första, direkta upplevelsen medan fat- och kryddtonerna kommer i andra hand. Det är en väldigt behaglig och rund rom, denna añejo reserva, som jag tycker passar alldeles utmärkt som en avec och till lite snällare cigarrer.

Till Toraño-cigarren blir denna rom lite väl mesig, jag har svårt att säga att det är romen jag dricker när jag för glaset till munnen. När chokladtonerna blommar ut gör sig romen riktigt bra men annars är det nästan lite synd att ”slösa” romen, bättre att ta ett glas vatten eller ett glas port till 1916-cigarren.

Dryck: Grönstedts XO (cognac)

Grönstedts XO Visst, det är lite IKEA-varning på Grönstedts vid det här laget (både på denna blogg och i svensk spritkultur) men likväl går det inte att komma ifrån att det är en fruktansvärt prisvärd cognac med ett kvalitetstänk som står sig nog så väl gentemot den utländska konkurrensen.

Grönstedts XO (40%, 321:- på Systembolaget) är en cognac där snittåldern på de ingående beståndsdelarna ligger på dryga 20 år (därav förkortningen för Extra Old).

Färgen på cognacen går i mörk bärnstensfärg, mörkare den ovan recenserade romen. Med denna dryck är doften fantastiskt mustig, förutom de sedvanliga tonerna av torkad frukt, fat och bränt socker så anar jag en blomighet och citrusfrukter samt inslag av fikon och något som jag skulle kunna beskriva som parfym. Undrar om det är valet av ek (limousine?) vid lagringen som slår igenom här…

Efter kontakt med gommen fortsätter superlativen, här är det en lång eftersmak som inte skäms för sig. Som vanligt med lite äldre cognac finns här en lättare vaniljton tillsammans med fat samtidigt som man känner av de torkade frukterna. Utöver detta känns bränt socker/knäck och citrustoner, där jag associerar till grapefrukt då en lätt antydan av beska återfinns i slutnoterna.

Även denna avec var lite misslyckad till cigarren då den i stort försvann smakmässigt, liksom med romen var det när cigarren rörde sig mot kaffe/choklad som cognacen gifte sig väl. Nej, ta då hellre denna helt rent i ett tulpanglas och gör som jag förslog här ovan för cigarren. Det är synd på så mycket doft och smak att det ska förgås i ett förvisso väldoftande men dominerande rökmoln.

(Cigarren har förvarats i 65% luftfuktighet utan cellofan)

Som jag antydde i förra inlägget var det ett tag sen vi hade ett inlägg här på bloggen. Nu senast kan det tillskrivas nätverksstrul hemma, annars lär det vara en kombination av julstök, mer arbete och en allmänt tillbakalutad själ. Men, nu får det vara nog med det! Nyhetsrunda, mes amis!

  • Kanske börjar bli lite i det senaste laget men än kan du ta planet till USA och småhandla lite. Cigar Aficionado har en genomgång av bra ställen att handla julklapparna ifrån, naturligtvis med ett lite mer… exklusivt tema.
  • Apropå julklappstips, även fullmatade CigarCyclopedia tipsar i två omgångar (del 1 och del 2) om vad man ska köpa till den rökande släktingen/fadern/dottern/modern/etc. Allt från The Sopranos Limited Edition till den massiva Opus 22 (till det facila priset av dryga 750 USD), bara till å shoppa loss.
  • Specifika märken för butikerna? Ingen nyhet direkt men nu verkar det som om man kört specialiseringsvagnen en bit till och gjort cigarrer exklusivt för en affär; Holt’s of Philadelphia har fått Punch att göra en Vintage-variant åt butiken. Tobaken kommer från Dominikanska Republiken, Ecuador och Nicaragua med en medium-till-full smakprofil. Vad som gör det hela extra kittlande är att cigarrerna har lagrats i ett år i cederträlådor innan försäljning.
  • … och knappt har man hunnit prata om Holt’s förrän det dyker upp en artikel om att Davidoff of Geneva i New York har fått till ett liknande, exklusivt avtal med några välkända märken. Cullman Signature Series, La Aurora Choix Supreme, La Garita Cigar Company, Fonseca Don Antero och The Super Selection är de märken man kan hitta i affären på Madison Avenue.
  • För ett tag sen postade jag en kort blänkare om världens dyraste whisky som sålts. Inte alltför långt efter börjar det dyka upp lite funderingar kring denna dyrgrips ålder, knappast till glädje för säljare… eller köpare.
  • One born every minute: ”on the rocks”-paket, granitkuber för kylning av whiskyn. För oss svenskar är knappast detta en nyhet då vi har väl plågats i tio års tid av de lätt kitschiga täljstenarna i var och varannan DUKA-butik. Var däremot inte medveten om att granit skulle kunna ”… enhance the aroma and flavor of the liquor… ”.
  • Har du 160 000 euro som ligger och skräpar? Då kan du passa på att anförskaffa Hennessys La Beauté du siècle, en cognac som kommer i en kristallkaraf från Baccarat.

Så, det dåliga samvetet något stillat. Får återkomma snart med mer nyheter känner jag, att slå av på takten inför julen går ju inte. ‘Tis season to be jolly och allt sådant. På återseende…

Det är lätt hänt när man köper saker åt andra att något litet smiter med till sig själv. Så var det med denna Rocky Patel Vintage 1992 som köptes i ett större paket som belöning för utfört arbete på Cigarrshopen. ”Varför inte testat ett helt otestat märke tänkte jag” och så slant fingret på ”köp”-knappen. Var det värt det?

Cigarr: Rocky Patel Vintage 1992 (4 ½ x 44)

Rocky Patel Vintage 1992

Rocky Patel Vintage är en boxpressad cigarr med vällagrade blad rakt igenom; täckbladet är ett lagrat (10 år) blad från Ecuador medan inlagan består av 7-åriga blad från Nicaragua och Dominikanska Republiken. Slutligen har man sett till att boxpressa cigarren för den där sista touchen.

När man håller cigarren är den riktigt välbyggd, inga håligheter eller ”klumpar” i kroppen. Samtidigt är täckbladet sammetslent mot fingrarna med en lagom oljighet. När jag försiktigt klämde på cigarren svarade den perfekt med en nästan läderartad känsla. Lukten från cigarren otänd är en doft med tonvikt av läder men även inslag av hö och halm, en väldigt fräsch och lätt doft.

Rocky Patel Vintage 1992 & ett glas cognacNär jag väl tänt cigarren och tar första draget slås jag av att dels är draget riktigt bra, ett litet motstånd men utan att man behöver agera blåsbälg och dels att täckbladet är verkligen sammetslent mot läpparna. Fortsätter att puffa och smakar, puffar och smakar men… det är verkligen en subtil cigarr för att urskilja några större toner i första tredjedelen var verkligen knepigt. Framförallt är det en väldigt mjuk, generös och krämig rök som produceras, mellanvit till färgen.

Ganska snart kan jag lägga förvirringen till hyllan då cigarren presenterar sig lite mer rejält; det är en nötighet i röken som kombineras med en antydan av choklad. Detta blandas också med en behaglig sötma, en sötma som kommer väl till pass när jag märker en tydlig ton av nygräddat bröd. På slutet av den här första tredjedelen så märker jag också av en kryddighet i kombination med brödtonen.

In på den andra tredjedelen har brödigheten övergått till ett annat bakverk; wienerbröd. Lätt smörighet och sötma blandas med detta bakverk, till detta läggs en tydlig anstrykning av kanel efter en stunds fortsatt rökning. Jag märker av att röken antar en viss mineral/kalk-ton, särskilt i kombination med cognacen. Absolut inget som stör smakbrytningarna utan snarare ökar upplevelsen.

Rocky Patel Vintage 1992 - stilstudie av aska

Cigarren andades inte bara kvalitet ifråga om byggnation och smak, dessutom brann den näst intill perfekt. Jag var tvungen att korrigera lite på slutet men mer troligen ett resultat av att jag var lite för dålig på att hålla igång den. Även askan var ingjöt ett stabilt intryck; kompakt och med helt linjära ringar var det så man fick knacka loss den med hammare.

Dryck: Grönstedts V.O. (cognac)

Grönstedts V.O. Grönstedts har alltid haft en speciell plats i hjärtat (som ni kanske märkt). Det var den första cognacen som jag ”upptäckte” och som jag har behållt kärleksaffären med. Det känns tomt i skåpet om det inte finns en av varje ur familjen Grönstedts (VS, Monopole, VO, XO och Extra) helt enkelt. VOn införskaffades första gången efter jag läst Steffos bok Njuta där den fick omdömet som Steffos favorit av Grönstedts utbud. Säg vad ni vill om Steffo men i frågan om favoritcognac är jag nog benägen att hålla med; VOn är en fantastiskt givande cognac. Det bästa ur den vällagrade och den unga cognacen skulle man kunna säga. Notera att bilden avspeglar den ”klassiska” flaskan med etikett, den nya ser verkligen fördjäklig ut.

Att sniffa på VOn är en lätt omtumlade upplevelse. Här ryms både fruktighet (färsk likväl som torkad), mineraler, fatkaraktär likväl som bränt socker och viss blomighet. Smaken är relativt fri från den unga eldigheten som yngre förmågor besitter, här är det mer fatkaraktär, choklad/kaffe och en nötighet tillsammans med en viss citruston. Det är en ytterst behaglig cognac att smaka sig igenom, dessutom gör den sig bra med tillbehör likväl som tout seul.

Cognacen och cigarren var en riktigt bra kombination den här gången. I och med att cognacen är förhållandvis snäll (ingen spritsnyting) så förtar den inte cigarrens mer sköra noter. Istället framhävs den ovan nämnda mineraltonen på ett behagligt sätt. Både cigarren och cognacen kommer ytterst varmt rekommenderade, både som ett paket och var och en för sig. Med en röktid på nästan 90 minuter och med bara en fingerbrännande stump kvar kan jag med gott samvete påstå att cigarren mer än väl är värd att pröva.

(Cigarren har förvarats i 65% luftfuktighet utan cellofan)