Så där i efterhand skulle man kunna tro att jag varit lat, lite väl tillfreds med att ha prånglat upp två stycken recensioner på raken. Må så vara, dock har det även varit lite att göra i det verkliga, icke-bon vivant som tyvärr råder där ute. Men men, nu är bloggen återigen på banan, FRA-diskussioner till trots.

  • Även om man inte är en användare av deras produkter tror jag få cigarrentusiaster inte hört talas om Xikar Inc. Företaget ligger bakom en rad av välbyggda cigarrsnoppare och andra tillbehör inom detta område. Cigar Advisor har sett till att få sig en intervju med företagets VD, Kurt van Keppel.
  • Säg den cigarrtillverkare som inte har en Churchill-cigarr av något slag i sitt sortiment. Nu är det Davidoffs tur; The Churchill Millenium Blend. Cigarren ska tydligen komma med en kraftig smak (”full flavor”) och med ett mörkare täckblad än normalt. Tobaken i cigarren kommer från Dominikanska Republiken, Peru, Nicaragua och Ecuador.
  • En ny single malt är alltid värd att fira, så och denna gång. Hälsa The Singleton välkommen. Whiskyn kommer från destilleriet Glendullan i Speyside-regionen. Smaken ska gå åt toffee, kryddor och rostade nötter, något som definitivt kan gå bra med sommarmånaderna. Blir något att hålla ögonen på…
  • CAO brukar ha en förmåga att få ut någon eller några nya cigarrer om året, nu är det dags igen. Denna gång heter cigarren Lx2 (Ligero x 2, det vill säga toppbladen från plantan) och enligt utsago ska den vara en cigarr med en påtaglig styrka men samtidigt en behaglig sötma. Cigarren kommer i tre storlekar; Rob (5 x 48), Toro (6 x 50) samt torpedo-formade Beli (6 1/2 x 52) med ett pris på mellan 6-8 USD.
  • Internationell pinsamhet; vid ett statsbesök i Polen nyligen hade president Sarkozy med sig en flaska av excellent cognac (Domaine Fontaine de la Pouyade, in Bassac, 1713 vintage, [källa: cognac world])… Problemet? Ägaren till cognacshuset dömdes 2006 för att ha:

misled clients of the company about the origin and the important qualities and the composition of the cognac

  • I år la jag inte ner riktigt samma tid på att bevaka releasen av Grönstedts Nattional-cognac som förra året. För den som känner sig manad så kan det vara intressant att veta att den inte är slut i Sverige än, och ska man tro V&S är det återigen en höjdarcognac som står att finna. För den som undrar hur förra årets cognac var rekommenderas Terroirs egna recension.
  • Trots att det kan vara svårt att tro det kanske det finns folk där ute som inte nöjer sig med en humidor i dess klassiska utförande (Zino plexiglasägare, I’m looking at you!). Kanske följande lösning locka; en humidor som gjorts om för att likna ryggarna på ett antal böcker. Svart läder täcker skapelsen som kommer komplett med en hygrometer. Bara att punga ut med de 2 000 USD som krävs för att få lite lånad fägring till Billybokhyllorna där hemma.

Jag säger som jag brukar säga i dessa lägen; denna gång ska jag skärpa mig. På återseende!

Efter en synnerligen bra, stillsam dag tycktes det vara en perfekt tid att åter dyka ner i recensionträsket, treva omkring sig och se om man får med sig något upp. Denna gång blev det en cigarr från Carlos Toraño, en av de nyanlända amerikanska rökverken, samt två stycken glas utav ädla droppar.

Cigarr: Carlos Toraño Cameroon 1916 Torpedo (6 1/2 x 54)

Carlos Toraño Cameroon 1916

Familjen Torãno gillar att sätta milstolparna i familjens historia på sina cigarrer. Exodus 1959 (recenserad här) fick sitt namn efter det årtalet som familjen gav sig av från Kuba och dess förstatligande av cigarrindustrin. Cameroon 1916 är ett mer lyckat årtal, det var nämligen vid den här tiden som familjen lämnade Spanien bakom sig och etablerade sig på Kuba.

Som bilden ovan antyder kommer cigarren med ett cederträfodral och två gördlar (lägg märket till att gördeln egentligen är mossgrön, inte svart). Det kamerunska täckbladet går i mellanbrunt och är lent under fingrarna även om en viss ådring förekommer (och ack denna känslighet som dessa täckblad har), tittar man i lite motljus förekommer en viss oljighet men inte direkt påtagligt. Cigarren är, som alltid med Toraños produkter, välbyggd bortom ordets betydelse – jämn och robust med en respektingivande tyngd. Doften från cigarren är sötma, läder och kryddighet i kombination med den rena tobaksdoften.

Upptänd är draget väl avvägt, det märks att det finns en hel del material i cigarren då man får göra en liten, liten ansträngning för att dra genom luft, perfekt i min mening. Direkt vid första draget är röken krämig, tjock och angenäm med en mild sötma. Kryddigheten dominerar tidigt in, även om tonen får samsas med främst kaffesmak men även, lite avlägset, choklad. Efter ett tag kompletteras detta med smörkola och en anstrykning av sandelträ. Framåt slutet på första tredjedelen kommer jordighet in i smaken samtidigt som jag känner en viss fruktighet i rökens sötma.

Den andra tredjedelen domineras till en början av lite skarpare smaker som gräs och nötter, sötman finns dock kvar under denna passage. När jag når mitten av cigarren kommer en tydlig chokladsmak, i detta skedet gör sig cognacen väldigt bra då den framhöver smörkolasmaken som finns i bakgrunden (se nedan). När jag börjar närma mig slutet på denna del blir cigarren påtagligt med beskedlig; nu är det mer grädde, kola och choklad på bekostnad av de sträva tonerna av gräs, kryddor och jord. I och med detta gör sig även romen väldigt bra som komplement.

Sista delen av cigarren får en brödig touch och i samband med detta antar cigarren en något konditoriaktig ton, choklad- och vaniljtoner i röken förstärker detta intryck. Tyvärr är det i detta läge som täckbladet spricker en aning, inte så mycket att cigarren ger sig men tillräckligt för att vara inge ett något luggslitet uttryck.

Jag har hävdat med en dåres envishet att i stort sett alla cigarrer jag rökt tar dryga timmen att ta sig genom, oavsett façon. Denna envishet har nu ett antal gånger fått ge sig, så även med denna cigarr. Närmare två timmar sitter jag och puffar på denna tingest innan jag ser det för gott att lägga ner den i askkoppen, att kalla cigarren för en ”slow burner” är ingen överdrift. Cigarren är riktigt prisvärd, mycket smak och tillräckligt komplex för att tillgodose de flesta gommar där ute, det är en cigarr jag utan att blinka kan rekommendera.

Dryck: Havana Club Añejo Reserva (rom)

Havana Club Añejo Reserva Havana Club är det enda stora märket från Kuba idag, ett märke som samägs av Pernod-Ricard och Cubaron sedan 1993. Just den här sorten, Añejo Reserva (40%, 259:- på Systembolaget), är en sjuårig rom som destillerats i kolumnpannor varpå den lagrats i 180-litersfat av amerikansk ek.

Romen är bärnstensfärgad med en dragning åt det mörka hållet. Doften från romen är komplex, här ryms söta toner av vanilj, päron och smörkola tillsammans med lite mer kryddighet, trä och gräs/halm.

Smaken är, liksom doften, fulländad och innehållsrik. Kaffe, choklad, bränt socker och tobak ryms i den första, direkta upplevelsen medan fat- och kryddtonerna kommer i andra hand. Det är en väldigt behaglig och rund rom, denna añejo reserva, som jag tycker passar alldeles utmärkt som en avec och till lite snällare cigarrer.

Till Toraño-cigarren blir denna rom lite väl mesig, jag har svårt att säga att det är romen jag dricker när jag för glaset till munnen. När chokladtonerna blommar ut gör sig romen riktigt bra men annars är det nästan lite synd att ”slösa” romen, bättre att ta ett glas vatten eller ett glas port till 1916-cigarren.

Dryck: Grönstedts XO (cognac)

Grönstedts XO Visst, det är lite IKEA-varning på Grönstedts vid det här laget (både på denna blogg och i svensk spritkultur) men likväl går det inte att komma ifrån att det är en fruktansvärt prisvärd cognac med ett kvalitetstänk som står sig nog så väl gentemot den utländska konkurrensen.

Grönstedts XO (40%, 321:- på Systembolaget) är en cognac där snittåldern på de ingående beståndsdelarna ligger på dryga 20 år (därav förkortningen för Extra Old).

Färgen på cognacen går i mörk bärnstensfärg, mörkare den ovan recenserade romen. Med denna dryck är doften fantastiskt mustig, förutom de sedvanliga tonerna av torkad frukt, fat och bränt socker så anar jag en blomighet och citrusfrukter samt inslag av fikon och något som jag skulle kunna beskriva som parfym. Undrar om det är valet av ek (limousine?) vid lagringen som slår igenom här…

Efter kontakt med gommen fortsätter superlativen, här är det en lång eftersmak som inte skäms för sig. Som vanligt med lite äldre cognac finns här en lättare vaniljton tillsammans med fat samtidigt som man känner av de torkade frukterna. Utöver detta känns bränt socker/knäck och citrustoner, där jag associerar till grapefrukt då en lätt antydan av beska återfinns i slutnoterna.

Även denna avec var lite misslyckad till cigarren då den i stort försvann smakmässigt, liksom med romen var det när cigarren rörde sig mot kaffe/choklad som cognacen gifte sig väl. Nej, ta då hellre denna helt rent i ett tulpanglas och gör som jag förslog här ovan för cigarren. Det är synd på så mycket doft och smak att det ska förgås i ett förvisso väldoftande men dominerande rökmoln.

(Cigarren har förvarats i 65% luftfuktighet utan cellofan)

På lite utav impuls inhandlades en flaska Hennessy VS och ikväll sågs om en bra stund att jämföra denna dryck mot annan, motsvarande cognac i dryckesskåpet. Resultatet? Hennessy VS är en rätt anonym men trevlig cognac som kan sättas i paritet med t.ex. Grönstedts VSOP. Lite mer återhållsam och mineralhaltig än Monopole samtidigt som den har en klart tydligare vaniljton. Inget dumt köp således.

  • It means fasten your seat belt Dorothy, ‘cause Kansas is going bye-bye – Joe Pantoliano intervjuas av tidningen Smoke. Inte bara känd för sin roll som Cypher i The Matrix (1999) är Pantoliano en cigarrconaisseur av något större mått än normalt. Givande, om än kort, introduktion till denna skådespelare.
  • Tröttnat på att investera i fonder som tar en störtdykning när man minst anar det? Investera i whisky istället. Enligt affärsmannen Michel Kappen är whisky mer än bara en dryck, det är en investering. 12% årlig avkastning är vad Kappen hävdar han får ut av sina affärer. Frågan är hur man undviker att tulla på sitt kapital. Länk ursprungligen från Luxist.com.
  • Gary Maneliski på cigarrsidan av About.com har varit och besökt Cigar Aficionados The Big Smoke i Las Vegas. Ser ju inte helt jobbigt ut att frotera sig med mer eller mindre aktiva cigarrkändisar.
  • Cigar-review.com har en lagom lång intervju med Christian Eiroa från Camacho Cigars. Allt från cigarretter vs. cigarrer, orkansäsonger samt nya typer av cigarrer avhandlas. Intressant läsning helt klart.
  • Apropå Hennessy: enligt Cognac World presenteras en Hennessy fine de cognac 2007. Kanske något att önska till julstrumpan?
  • Tillsammans med Wilson Creek Winery har Toraño-familjen tagit fram en cigarr som ska vara perfekt avvägd gentemot Wilsons Creeks dessertvin; Reserva Decadencia. Cigarren ska vara av samma blend som Reserva Selectan, åldrade i samma tunnor som ovan nämnda vin. Dock understryker familjerna att det inte är en smaksatt cigarr:

I typically do not like either flavored wine or flavored cigars … too often they are overdone, covering up the base wine or tobacco flavor.

Skapligt weird bild till musiken, men mycket skön låt. Slim Whitman – I remember you

Stephen Fry & Hugh Laurie – Minnie The Moocher (från tv-serien Jeeves & Wooster)

Det är lätt hänt när man köper saker åt andra att något litet smiter med till sig själv. Så var det med denna Rocky Patel Vintage 1992 som köptes i ett större paket som belöning för utfört arbete på Cigarrshopen. ”Varför inte testat ett helt otestat märke tänkte jag” och så slant fingret på ”köp”-knappen. Var det värt det?

Cigarr: Rocky Patel Vintage 1992 (4 ½ x 44)

Rocky Patel Vintage 1992

Rocky Patel Vintage är en boxpressad cigarr med vällagrade blad rakt igenom; täckbladet är ett lagrat (10 år) blad från Ecuador medan inlagan består av 7-åriga blad från Nicaragua och Dominikanska Republiken. Slutligen har man sett till att boxpressa cigarren för den där sista touchen.

När man håller cigarren är den riktigt välbyggd, inga håligheter eller ”klumpar” i kroppen. Samtidigt är täckbladet sammetslent mot fingrarna med en lagom oljighet. När jag försiktigt klämde på cigarren svarade den perfekt med en nästan läderartad känsla. Lukten från cigarren otänd är en doft med tonvikt av läder men även inslag av hö och halm, en väldigt fräsch och lätt doft.

Rocky Patel Vintage 1992 & ett glas cognacNär jag väl tänt cigarren och tar första draget slås jag av att dels är draget riktigt bra, ett litet motstånd men utan att man behöver agera blåsbälg och dels att täckbladet är verkligen sammetslent mot läpparna. Fortsätter att puffa och smakar, puffar och smakar men… det är verkligen en subtil cigarr för att urskilja några större toner i första tredjedelen var verkligen knepigt. Framförallt är det en väldigt mjuk, generös och krämig rök som produceras, mellanvit till färgen.

Ganska snart kan jag lägga förvirringen till hyllan då cigarren presenterar sig lite mer rejält; det är en nötighet i röken som kombineras med en antydan av choklad. Detta blandas också med en behaglig sötma, en sötma som kommer väl till pass när jag märker en tydlig ton av nygräddat bröd. På slutet av den här första tredjedelen så märker jag också av en kryddighet i kombination med brödtonen.

In på den andra tredjedelen har brödigheten övergått till ett annat bakverk; wienerbröd. Lätt smörighet och sötma blandas med detta bakverk, till detta läggs en tydlig anstrykning av kanel efter en stunds fortsatt rökning. Jag märker av att röken antar en viss mineral/kalk-ton, särskilt i kombination med cognacen. Absolut inget som stör smakbrytningarna utan snarare ökar upplevelsen.

Rocky Patel Vintage 1992 - stilstudie av aska

Cigarren andades inte bara kvalitet ifråga om byggnation och smak, dessutom brann den näst intill perfekt. Jag var tvungen att korrigera lite på slutet men mer troligen ett resultat av att jag var lite för dålig på att hålla igång den. Även askan var ingjöt ett stabilt intryck; kompakt och med helt linjära ringar var det så man fick knacka loss den med hammare.

Dryck: Grönstedts V.O. (cognac)

Grönstedts V.O. Grönstedts har alltid haft en speciell plats i hjärtat (som ni kanske märkt). Det var den första cognacen som jag ”upptäckte” och som jag har behållt kärleksaffären med. Det känns tomt i skåpet om det inte finns en av varje ur familjen Grönstedts (VS, Monopole, VO, XO och Extra) helt enkelt. VOn införskaffades första gången efter jag läst Steffos bok Njuta där den fick omdömet som Steffos favorit av Grönstedts utbud. Säg vad ni vill om Steffo men i frågan om favoritcognac är jag nog benägen att hålla med; VOn är en fantastiskt givande cognac. Det bästa ur den vällagrade och den unga cognacen skulle man kunna säga. Notera att bilden avspeglar den ”klassiska” flaskan med etikett, den nya ser verkligen fördjäklig ut.

Att sniffa på VOn är en lätt omtumlade upplevelse. Här ryms både fruktighet (färsk likväl som torkad), mineraler, fatkaraktär likväl som bränt socker och viss blomighet. Smaken är relativt fri från den unga eldigheten som yngre förmågor besitter, här är det mer fatkaraktär, choklad/kaffe och en nötighet tillsammans med en viss citruston. Det är en ytterst behaglig cognac att smaka sig igenom, dessutom gör den sig bra med tillbehör likväl som tout seul.

Cognacen och cigarren var en riktigt bra kombination den här gången. I och med att cognacen är förhållandvis snäll (ingen spritsnyting) så förtar den inte cigarrens mer sköra noter. Istället framhävs den ovan nämnda mineraltonen på ett behagligt sätt. Både cigarren och cognacen kommer ytterst varmt rekommenderade, både som ett paket och var och en för sig. Med en röktid på nästan 90 minuter och med bara en fingerbrännande stump kvar kan jag med gott samvete påstå att cigarren mer än väl är värd att pröva.

(Cigarren har förvarats i 65% luftfuktighet utan cellofan)