Som jag skrev tidigare gick förra recensionsförsöket med Perdomo-klonen om intet då vädergudarna hade bestämt sig för ett förvisso varmt men ack så byigt väder. Fredagen var tänkt att bli ytterligare en recensionsdag, men när morgonen inleds med storm så såg det inte så ljust ut. Till kvällen hade dock vindarna mojnat men, istället, ersatts med kyla runt nollan. Skam den som ger sig dock.
Cigarr: JR Alternative Perdomo Reserve #5 (6 3/4 x 56)
Detta är alltså ytterligare en av cigarrbutiken JR Cigars alternativ till det ”riktiga” märket, denna gång en variant på Perdomo Reserve. Cigarren kommer i en boxpressad perfecto-form med madurotäckblad. I ljusare förhållanden kan man se att täckbladen är lätt blanka av olja som utsöndrats.
När man klämmer och känner på den håller Alternative-cigarren förhållandevis god kvalitet även om det är lite si och så med strukturen. Håller man i två cigarrer kan det vara så att en är perfekt byggd utan hålrum eller andra konstigheter medan den andra har täckblad som inte riktigt fäster mot inlagan samtidigt som inlagan upplevs som u-formad. Å andra sidan så är smaken fortfarande riktigt bra och för $30 för tjugo stycken är det svårt att ens klanka ner på dessa bitar.
Doften när cigarren tas fram, framför allt ur cellofan, är en utav kraftig lantdoft, inslag av ladugård och hö. Doften påminner faktiskt en hel del om CAOs Brazilia som recenserats tidigare här på Terroir. Väl tänd är den otroligt mild i smaken; en lätt antydan av kaffe och en försiktig sötma infinner sig. Ganska snart hittar dock cigarren sitt fack och det blir kaffe för hela slanten här i början. Röken blir också, efterhand, sötare. Apropå röken märkte jag något intressant; samtidigt som röken man drog in var söt och rund luktade röken från cigarrens glöd klart av havssalt. Ytterligheter som heter duga…
Efter att drygt halva cigarren har gått åt börjar kaffesmaken släppa in andra smaker på banan; läder, choklad, gräs och kola. Under den här perioden har jag varit tvungen att juster glöden en aningen då cigarren inte brunnit riktigt jämnt (kommer ni ihåg byggkvaltietsnacket en bit upp?). Askan som skapas är påtagligt tunnare än cigarrens omkrets, den är väldigt mörk med ljusare inslag och ser mer ”barkig” ut än många andra cigarrer som har konsumerats.
På slutet är det framför allt kaffe/choklad- och lädertoner som sitter i, även om andra smaker, som till exempel mynta, dyker upp ett kort tag. När jag ger upp, med dryga tre centimeter kvar, är det mer på grund av den ihållande kylan än att cigarren slutat vara rökbar. Dock är det kraftiga chokladtoner som gränsar på bränd smak, en kombination som är nästintill lite för stickig. Cigarren blir i detta läge också påtagligt mjuk i ändstycket. På det hela taget är det dock en klart prisvärd cigarr när man ser till hur mycket smak och röktid (75-85 minuter) man får för pengarna.
(Cigarren har förvarats i 65% luftfuktighet utan cellofan)
Rom: Appleton Estate V/X
Appleton Estate är en av de ”stora” när man diskuterar rom. Man har sitt säte på Jamaica, med en historia som sträcker sig tillbaka till åtminstonde 1740-talet. Man har en export till över 60 länder (där Mexiko är största marknaden) och producerar upp till 10 miljoner liter rom per räkenskapsår.
Just den här sorten från Appleton, V/X, är en blend av ett antal olika romtyper med en minimiålder på 5 år, lagrade i små kvantiteter på fat innan de blandas för att forma V/X. Doften är behaglig och mjuk utan spritsnytingen man ibland får, här är det en generös blandning av vanilj, gräs, arrak, apelsin och choklad tillsammans med antydan av farinsocker. Smaken är i stort som doften, det vill säga; gräs, vanilj, choklad, apelsin och arrak. Här är sötman kontrollerad och återhållsam. Eftersmaken är förhållandevis ihärdig med choklad/arrak-tonen men tonar ut efter ett tag till en allmänt ”romig” smak i slutänden.
Återigen har jag lyckats pricka ”mjoe”-målet med att kombinera cigarr och dryck. V/X och cigarren fungerade hyfsat, framför allt i de fall man tog små kvantiteter av romen mellan puffarna. Dock är det inget som jag kanske kommer kasta mig fram för att kombinera igen. Då blir det hellre att blanda romen i en drink eller varför inte som avec när väl sommarvärmen kommer.
Terroir 
Lämna en kommentar