Vad bättre än att upptäcka en ny port på det lokala systembolaget? Kanske att flaskan kostar runt 100 kronor då, dessutom var det ju en utmärkt ursäkt för att få recensera en av mina absoluta favoritcigarrer.

Cigarr: Macanudo Diplomat Maduro (4.5 x 60)

Macanudo Diplomat maduro

En av de första märkescigarrerna jag verkligen kände ett visst behov av att testa var Macanudo maduro. Dels var det på grund av rekommendation men också utav utseendet. Det är en matt svartbrun lyster om cigarren samtidigt som man anar en viss oljighet från täckbladen. Cigarren är välbyggd också, att ta i den är nästintill det en njutning i sig. Kompakt, sträv och en viss knotighet är intrycket med cigarren i handen. Just Diplomat-modellen, med sitt lite säregna utseende, lägger ytterligare en aspekt till den visuella retningen.

Macanudos maduro-linje är utav Dominikanskt ursprung (liksom alla Macanduo-cigarrer) där täckbladen är Connecticut Broadleaf med en binder från Connectitcut och med en inlaga som är en blandning av Dominikanska piloto cubano och mexikansk tobak. Doften från den otända cigarren är en lätt söt, kryddig ton omhöljd av rostat kaffe och choklad och knappast förvånande återkommer dessa i smaken från den tända cigarren.

Tändningen går väldigt lätt, det krävs inte många sekunder av värmning för att änden ska börja glöda hela vägen runt. Draget är hela tiden behagligt utan att vara för öppet (som till exempel AVO XO gränsar till). Första dragen är tillbakalutade där cigarren avger en viss kaffe/chokladton med lite kryddighet och trädofter. Ganska snart cementeras dock smaken med rostat kaffe och mörk choklad, röken är fyllig och relativt neutral, varken söt eller bitter. De här smakerna håller i sig till sista tredjedelen då kaffe/choklad får dela utrymmet med en ökande kryddighet. Vid sista tredjedelen börjar också röken anta en viss stickighet, inte så mycket i smak utan i att den upplevs som lite irriterande i munnen. Ska inte göra en för stor sak av det för jag misstänker att det kan varit yours truly som var lite för snabb på slutet.

Macanudo Diplomat maduro -stilstudie

Redan från början bildas en vacker, ljusgrå askpelare och tack vare cigarrens form blir det en intressant skillnad på storlek mellan obränd cigarr och aska. Allt eftersom framgår det att askan vägrar ramla av, den sitter benhårt fast och böjer sig inte ens åt något håll ju närmare slutet man kommer. Faktum är att cigarren var klar innan askan fallit av, imponerande.

Macanudo maduro kan jag verkligen inte rekommendera nog. Mycket smak och upplevelse för pengarna.

(Cigarren har förvarats i 65% luftfuktighet utan cellofan)

Port: Graham’s Six Grapes Porto

Graham’s Six Grapes Graham’s har förekommit här tidigare då jag provade en LBV från 2000. Six Grapes är ingen vintage och det var med viss spänning jag hällde upp ett glas för att se vad en sådan här förhållandevis enkel port hade att erbjuda.

Portvinets färg upplevs som bläckfärgat när man häller upp den. Det är rejält mörkrött med en dragning åt blått, nästintill turkos. Vinet är kompakt också, det är knappt att ljuset tränger igenom vätskan. Väl upphälld är det druvor/russin, fat och sötlakrits som samsas om uppmärksamhet i den väldigt ungdomliga fräschören. Utöver detta finns det en kryddighet i bakgrunden, kan så här i efterhand hålla med Systembolagets beskrivning av fänkål här.

Sött! Det är första intrycket när vinet träffar gommen, bortom det är det återigen fatkaraktär och druvor/russin i smaken som dyker upp men klingar av förhållandevis omgående. Det är blå vindruvor som är sitter kvar längst i eftersmaken, en väldigt behaglig och rund eftersmak. Vinet innehåller en hel del taniner varpå det blir rätt strävt i munnen till en början.

Six Grapes är ett rätt så enkelt portvin men samtidigt rättfram och en behaglig smakupplevelse. Tillsammans med Macanudon var den riktigt bra, fräschören och druvtonen bryter bra mot choklad- och kaffesmaken. De båda beståndsdelarna blandas i munnen utan att ta ut varandra. Mycker rekommendabelt!